Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gästeri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gästeri
— 349 -
Oömme
på cröningzdagen gästbiuda Rijksens Rådh
Girs Gust. 1 kr. 2. vordo sändebuden alle
samteligen på slottet gästbudne. Joh. 3 kr. 18.
(han) oss gästbudit har uppå et sätt så
kärligt. J. G. Hallman 74.
Gästeri, n. Gästabud. Somblige folck
än äre ock, Som i gästerij haa thet bruk,
At the sin gäster, som thet bör, Gåse
huff-uudh först leggia för. J. Sigfridi K 4 a.
thenne dag är värdig At fijras i all pracht,
torneer och ridderspeel, I vijn och gästerij.
Stjernhjelm Fägnesång. hålla inne... med
gesteri och fylleri på sabbatsdagen.
Svedberg Dödst. 39.
Gästfri, adj. Fri från gästning. sittia
gestfrij. Gust. 1 reg. 8:222.
Gästgifvande, n. Gästfrihet. Gudh
haffuer mäst budhit gästgiffuande för the
för-dreffnas skul. P. Erici 5: 69 b.
Gästgifvare, m. [Isl. gestgjafi, T. [-gast-geber.]-] {+gast-
geber.]+} 1 Gästfri man. en Biscop bör wara
ostraffeligh,... icke snijken effter slem
winning, vtan gästgifvare. Tit. 1:7. — 2. Person,
som håller mat för gäster. Så inställa sigh
then tijden som curen påstår vissa
gästgifvare och gårkockar, aff hvilke man all tiänlig
spijs ... hafva kan. U. Hjärne Surbr. 9.
Gästgifvarehus, n. Gästabudshus.
lätt-ferdiga och skemtachtiga pusser ... som man
j Gestgiffuarehws, barnsöl och annor wällust
oc sälskap driffuer. P. Erici 4:115 a.
Gästgifvisk, adj. Gästfri. [T. gastgebig.]
gästgeffuisk och giffmild emoot the fattiga.
P. J. Gothus Hust. 65.
Gästhus, n. 1. Herberge, värdshus. [Isl.
gestahus, T. gasthaus.] Xenodochium,
gesta-hws eller herberge. Var. rer. voc. L 4 b.
eth gestahus som fatige Pelagrima magha
haffva härberge (uti). Fant Handl. 1: 9(1521).
Hwar är gestahuset, ther iagh medh minom
Läriungom kan äta Påschalambet? Marc.
14:14. — 2. Gästgifveri. Tavernere och
gest-hws allesiädz her i riket vidh allmenne
vä-gerne förordnes och legges måtte, ther thet
vägfarande folck ... kunne bekomme ööl,
maat, hestefodher och fordenskap.
Stjernman Com. 1:176 (1561).
Gästman, m. 1. Gäst, främling, thet
folck, när huilko Loth war en gestman. L.
Petri Sir. bok 16:9. Monge myndughe äro
sålunda (genom att gå i borgen) komne frå
hws och heem, och wordne gästmän hoos
fremmande folck. 29: 25. — 2. Hyresgäst
på landet (se Schlyter Ord), eller månne
= Husman, inhysesman? hwar mann vdi
Solentuna och Walentuna häreder måtthe
... hielpe till för:de tegellade etth staffrum
wedh, och hwar gestmann eller hwssman ett
staffrum, Och kunne samme gestmänn icke
medh rätthe sigh der vdi förwägre, efter the
elliesth inthett göre Oss och Cronon om
åhrett till godhe. Hist. bibi. 1:221 (1579).
the dyrlegda drengier, unga karler som giffta
sig, sitia gästmän, vilia intet tiena eller
någor-städz arbeta med mindre the få ena tunna
sädh om vekon. Hallenberg Handl. 26
(1611).
Gäta, tr. [Isl. gceta.] 1. Vakta, valla
(kreatur). Han (bonden) är, som Sveas fää
på vijde marker giäter. Eurelius Vitt. 33.
De gäta sine fåhr bort på de gröne kaser.
Ders. 104. — 2. Gifva akt på, iakttaga, så
agätur man sin plicht så ville gäta. Spegel
Guds verk 219.
Gätas, dep. G. åt, fägna sig åt, finna
behag i. [Isl. getast at.] Alt thet mijn öghon
kunde åt gätas, thet nekadhe iagh them icke.
L. Petri Sal. pred. 2:10. Öghat gätz wel
åt thy som faghert är. Sir. bok 40: 22.
Gäten, p. adj. Omtalad, namnkunnig.
[Af Isl. geta.] mannen ... var så mycket
gäten. Kolmodin Qv. sp. 2:573.
Gätnad, m. Behag, nöje. Kunnen i then
bekomma (till konung) som i allemotto och
altijdh kan wara edher allom till gätnadt,
gerna såge iagh thet. Svart Kr. 128. (han)
kan ingom göra til gätna. P. Erici 2: 237 b.
Gätta, tr. Gissa. [Isl. geta, D. g jette.]
prophetera, spå, jetta. Svedberg Schibb.
292.
Göckleri, Göcklersk, se Gyckleri
m. m.
Göf, adj. Ypperlig, förnämlig, ansedd.
(Jfr G ä f 2.) Konungen räcker från sigh hvit
hand: Kom hijt Hr Dahlbo min giöfvaste
svenn. Sv. forns. 1:147.
Göja, f. Göjemånad, februari, den 9
uthi giöja år 1619. Gust. Adolf Skr. 485.
det just var midt i Göja Som vår Herre
verlden skop. Dalin Vitt. II. 4: 44.
Gök, ni. Humlestängel, som nyss börjat
skjuta ut. The späda humblegökar, som först
upkomma om våhren. Palmberg 357.
Gömma, tr. Skydda. [Isl. geyma.] så
skal gott rådh bewara tigh, och förstånd skal
göma tigh, at tu icke råkar in vppå the ondas
wägh. Ord. 2:11.
Gömma, f. 1. Undangömd sak. några
gömer som hustrv Ingeborg her Ture
Jonsons hade nidsatt hoss her Håkan Torbiörson
j schara. Gust. 1 reg. 8:114. — 2. Taga
till gömma, gifva akt på, bry sig om.
(Månne hit hänförligt? Jfr Isl. gefa geymdir,
gaum at.) tagh inga drömmer til giömma.
Sv. forns. 1:10. Dee rijda sig om kyrkor
och closter, Dhe tage inte messan til giömma.
2: 69.
Gömmare, m. Vaktare, beskyddare. [Isl.
geymari.] Haffuer iagh syndat, hwadh skal
iagh göra tigh, o tu menniskiors gömare?
Job 7:20.
Gömme, n. Gömma. Dock hyser hvita
liljan tidt En svarter matk i gömmet sitt.
Löhman 389. Torkel han sitter i Iseland
Allt inom så hårda gömmen. Sv. folkv.
1: 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
