Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kräftgångig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krüftgängig
— 478 —
Kräpel
Kon kräfjer. Lind Ord. Rietz. — 2. Refl.
Göra sitt naturbehof. Mången kan sij på
vaggan, när barnet vil kräfia sigh. Grubb
546. Se Rietz.
Kräftgångig, adj. Som går kräftgången.
Greffue Waldemars gifftermål i Moskow
finner mykedt mootstondh, och skall, sosom
berättas, blijffua kräffuete gongigt. A.
Oxenstjerna Bref I. 4:137.
Kräfveta, f. [Mnt. krevet.] Den del af
ett harnesk som betäckte bröstet,
bröstharnesk, pansar. Kallades äfven Bröst.
Adlersparre Afh. 215. Torax, kräffwetta.
Var. rer. voc. K 4 a. En plåtslagares
mästerstycke skal vara ett helt harnesk med all
tilbehör, som är hiälm, spangeräller,
kräf-ueter och bryst, lårskener, benvapn och
handskar. RR 6/i 1607. Han skal påtagha
rettwijsona för een kräffueto, och skal
vppå-settia en streng Dom för en hielm. Vish.
5:19. jklädde retferdighetennes kreffuetto.
Eph. 6:14. jklädde troonnes och kärlekens
kreffuetto. 1 Thess. 5:8. (Benämningen
kommer otvifvelaktigt af pansarplåtarnes likhet
med kräftans skalbetäckning.)
Kräka, intr. Kräla, alt thet som kräker
på iordenne. 1 Mos. 1:26. allahanda
kräkande diwr j watnena, och allahanda diwr
som kräka på iordenne. 3 Mos. 11:46.
Krake, n. Kräk. de (brunnar) . . . som
grodor, iglar, vattuspinnlar och annat slijkt
kräke uthi sig hålla. U. Hjärne Vatt. 14.
Kräkla, Kräckla, intr. och tr. 1.
Kra-kela, munhuggas, gräla. (Se Rietz Kräkla.)
Fnaska tigh bort, stat ey här och kräkla,
Uthan beskeedh vil tu doch moot biäbbla.
Chronander Bel. D 3 a. — 2. Häckla,
klandra. han måste hafva något at kräckla, och
fast än han skulle hämta orsaken af then
ringeste ting. Weise 14.
Kräkta. Kräkta in, se Inkräkta 4.
Krälla, intr. Kräla, alt hvad i luften
och hafvet Kräller och kryper. Stjernhjelm
Fångne Cup. 3 intr. maskar krälla kring.
Lucidor Mm 2 a. de qvickhöfde folk, som
myrtiockt kräll’ i China. Columbus Vitt.
102. een aff ålder siukligh, machtlööss,
kräl-lande gumma. U. Hjärne Vitt. 80. (ormen)
Kreller makliga fram. Ders. 81. han har
många barn, som tiggiar-uselt krälla.
Kolmodin Qy. sp. 1:24. Från henne (synden)
krällde fram små tråll, som Lustar nämdes.
2:137. hvad antahl Af ormar, som de släppa
löst uppå mig... Sij hur de krälla åt. mig.
C. Gyllenborg Andr. X 1 b. hvarje
snillrik man Är kräkens ovän, hvar de ock må
krälla. Tegnér Eft. skr. 2:172:
Krämeri, n. 1. Kramhandel,
minuthandel. de som med krämerij ... omgås.
Stjernman Riksd. bih. 318 (1640). — 2.
Försäljning. Tobaks införssel... så ock thess
krämerij och uthsäljande. Stjernman Com.
2:488 (1647).
Krämmare, m. Strut, giör tigh en
kräm-mare uthaff papper, och skär honom tvärt
aff i lilla ändan. Colerus 2:120.
Krämpa, f. Kramp. Krempa, Spasmus,
Krampf. Schroderus Lex. 19.
Krämpapper, n. Omslagspapper,
ma-kulatur. [T. krämerpapier.] Krämpaper,
pa-pyrus> emporetica. Wallenius Gram. F6b.
Krämpen, adj. Krumpen. Å sij, den
krämpna gubben äger intet hiärta (mod) i
sigh! U. Hjärne Vitt. 143.
Krämpling, m. Sjukling. De friska
krämplingar och utan siukdom siuka.
Kolmodin Qy. sp. 2:342. Bägge efter hälsan
fika, Han är krämpling, hon är svag. Dalin
Vitt. 4:50.
Kränga, tr. Han kränger aff huden ifrån
foot ock topp. Chronander Surge D8a.
Kränga sig, refl. Klänga sig. Apor, som
krängia sigh up för itt trää. Schroderus
Heracl. 24.
Kränka, tr. 1. Göra kränk, sjuk. gud
alzmechtig krencht haffuer then gode man
her niels clawesson. HSH 19:101 (1505).
gudh haffuer kränkt tich. O. Petri Handbok
C 3 a. en rijk then Herren haffuer krenkt.
L. Petri Sir. bok 30:20. Är han ei til pass,
och något honom kränker, Styrker han sig
hälst af rena kiällans flod. Frese 291. —
2. Försvaga, the (studier) villa titt hufvud
och kränkia tijn hälsa. Stjernhjelm Here.
161. — 3. Plåga, besvära, medh siukdom
kräncht. Stjernman Com. 1:169 (1559). wij
få höra, hwadh för anfechtningar henne
(kyrkan) mäst kränkia. P. Erici 3:40 a. —4.
Bedröfva. Försmädhelse bråkar migh hiertat
sönder, och krencker migh. Ps. 69: 21. Sorgh
j hiertana krencker, men itt wenlighit ord
fröghdar. Ord. 12:25. — Refl. Bedröfvas,
sörja, thet itt fast elendigt ting är, sigh
utöfver ens annars laster at kränkia; men
sigh ther öfver at fägna, är itt
omennisk-ligit tijdfördreeff. Schroderus Hels. beg.
skattk. 112. hvem är full then som en
mennisk|a förtänker, När halfva hiertat mist, at
han sigh hårdlig kränker. Lucidor Dd 3 a.
Kränkelse, f. Krämpa, sjukdom, wij
dööm ... genom mångahanda förwanskelser
och kränckelser, genom så mångahanda
dö-delig sätt. P. J. Gothus Kors N 7 b.
Kränklig, adj. Som kommer af sjukdom.
[T. kränklich.] kräncklige plågor.
Stjernhjelm Here. 326. Jfr Kranklig.
Kränklighet, f. (Bergsbor) veta mindre
af kränckligheter eller siukdomar (än
slättbor). U. Hjärne Anl. 191.
Kräpel, Kräppel, Kräbbel, n. Tvist,
gräl, käbbel, qverelle, kräpl, kif. Svedberg
Schibb. 298. när reglorna en gång äro satte,
behöfves intet vidare kreppel der medh.
U. Hjärne Orth. 100. Ehvem nu viste bäst
sin ord med Guds bevijsa, Den måtte vitzord
ha och alla honom prijsa, Ja elliest hade ey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
