Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Obeständig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
Obeständig
— 600 -
Obäfvande
obestaandhigheth emoth edher herre. Gust.
1 reg. 4:22.
Obeständig, adj. Utan bestånd, utan
kraft och verkan, huilket bref wij ogillt
och obestændigt dömpt. Gust. 1 reg. 1:235.
Obesvärad, p. adj. Benägen, villig, så
begeras gunsteligen att ständerne vele vara
obesvärat att undergå samma uthskrifningh.
Gust. Adolf Skr. Sli.
Obesäten, p. adj. Obebodd. [Jfr Mnt.
unbeseten.] the många hws ... skola bliffua
ödhe, och the stora och sköna obesäten.
L. Petri Jes. proph. 5:9.
Obetänkt, p. adj. Oförmodad, plötslig.
them war een ... obetenckt retzla vppå
kommen. L. Petri Sal. vish. 17:16.
Obevarad, p. adj. Obefäst. Jagh wil
offuerfalla thet obewaradha landet. Hes.
38: ll.
Obevarad, p. adj. Obesvärad med, som
ej har att skaffa med. [Mnt. unbewaren.]
Effter Romersk Iagh (wille Pilatus säya),
effter hwilken migh är befalat döma, finnes
ingen saak med thenna mannen, Haffuen
tå j någor sådana Iagh som han kan dömas
effter, så måghen tå j taghan och döman,
och lata migh wara medh honom obewarat.
L. Petri Chr. pina e 1 b. Jfr u mbevarad.
Obeveklig, adj. Orubblig. [T. [-unbeweg-lich.]-] {+unbeweg-
lich.]+} een starck obewekeligh klippa. P.
Erici 1:149 b. wår lekamliga vpståndelse
står på obewekeligha grundwalar. 5: 185 a.
Obilliga, tr. Ogilla. [T. unbilligen.] Kongl.
May:tt kan icke eller obilliga, det alfvarlig
hand öfver justitien må blifva hullin.
Stjern-man Riksd. 2:1672 (1672). En nyare filosofi
... obilligar i sin sjelfkloka vishet en
värdighet som går i arf. Zibet 74.
Obilligt, adv. Utan skäl. Men effter i
samma Crönicha icke alle omständer så
vttryckte äre, hure han aff Konung Cristiern
medh the andre Swenske förraskadh och
fängslad bleff, synes icke wara obillicht att
man then handell något widlyfftigare
repeterar. Svart Kr. 4. Therföre hafver iagh
icke obilligt regeringen på migh taget,
alldenstund på then tijd och i sådan fahrlig
lägen-heet, som rijket tå stod, ingen fans som sig
understöd rijket till at förestå. Gust. Adolf
Skr. 194.
Obindelig, adj. Gudz krafft, som
ande-ligh och osynligh är, och ther medh altijdh
frij och obindeligh. L. Petri Dial. om
mess. 28 a.
Obindig, adj. Icke bindande, ogiltig.
[T. unbändig.] thet löffte, som skeer emoot
Gudz bod, är obindigt och krafftlööst. P. J.
Gothus Conf. Ila.
Oblat, n. (?). Brödet i nattvarden. [Fsv.
ofläte, Isl. pl. oflcetr.] wiin och öffiethe. Gust.
1 reg. 2:30. offlåte. Thyselius Handl. 2:13
(1531). såsom öffläte bakat warda. P. Erici
5:6 a. underhåldh till vax, vijn och ablater
till hvar kyrkie. Stjernman Riksd. 1=419
(1594). Oblat, däd som vij kalla oflete.
Columbus Ordesk. 6. Jfr A flate.
Oblideliga, adv. Oblidt. [Isl. übliöliga.}
Steller han sigh emoot thenna arma
qwin-nona så oblideligha. L. Petri 2 Post. 249 a.
Oblygeliga, adv. Oblygt. Påwen ... tors
oblygheliga beröma sigh för Petri stoolarffua.
P. Erici 3:78 a.
Obman, Opman, m. Skiljedomare. [D.
opmand, T. obmann.] then saak om the godz
(Svenskarnes i Danmark) . . . skulle göras
upskoff til bägge konungars
tilsamman-kompst, hvilke tå, såsom bägge parters rätte
öffuerherrar och obmän, then saak
ende-ligen skulle åthskilia. Tegel Gust. 1 hist.
2:127. Skedesdoomare eller Obmen. 2:144.
Konungen i Engeland allena måtte blifva
opman eller mediator. Widekindi 117.
Media-torerne på then tijden Opmän kallades. Dens.
128. (Jfr Språk o. stil 7:117.)
Obork, Oborkot, adj. Ofantligt stor..
obork, stoor. Comenius Tung. index.
Oborkot, ofantelig. Spegel Ord. under A u r.
(Jfr Rietz oborga, obörklig.) — Jfr Obörk.
Oborttagen, p. adj. alt in til thenna dagh
bliffuer samma teckelse oborttaghet offuer
gamla Testamentet. 2 Cor. 3:14.
Obotsam, adj. Obotlig, theras
oboot-samma onda leffuerne. Försp. till Zeph.
O brottslighet, f. Iakttagande af att icke
bryta emot, att lemna oförkränkt. Hennes
K. M:tt (drottning Kristina)... hafver sig tiL
obrotzligheet af Sveriges Konungars och
rijk-zens välferd, säkerheet och stadgar
förobli-gerat. Stjernman Riksd. 2:1457 (1664).
Obruk, n. [T. unbrauch.] 1.
Obruklig-het. många nyttiga puncter uti föreskrefne
Svenska Stadz Lag äro ... komne i obruk
och förgiätenheet. Stjernman Com. 1:732
(1619). många lärde mäns skrifter ... äre
komne i obruuk. Bring Saml. 2:60 (1686).
— 2. Missbruk. Intet är gott, som icke
genom ... obruuk kan blifva värre. U. Hjärne
Surbr. 34.
Obruklig, adj. Obrukbar. Så lenge en
är bruckligh, finner han wel then honom
brukar, men så snart han warder
obruck-ligh, öffuergiffs han. L. Petri Sir. bok 13: 5.
Obrutelig, adj. Obrottslig, hwath hans
nåde hender eder lofwa ... thet skal eder
fasth ok obruteligeth hallath blifwa. Gust. t
reg. 1:99.
Obyggd, p. adj. Obebodd. [Isl. übygör.}
han (staden) moste obygd och allztinges
ödhe liggia. Jer. 50:13.
Obytelig, adj. Oföränderlig. Om än allt
undfölle dig, Är dock Gud obytelig. Han
allen ej ändrar sig. Frese 119.
Obytt, p. adj. Odelad, gemensam, alle
the som troodde woro till samman, och höllo
all ting obytt. NT 1526 Ap. gern. 2: 44.
Obäfvande, p. adj. Som ej bäfvar, ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
