Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - O - Oskönsamhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oskönsamhet
— 627 -
Ostormad
Oskönsamhet, f. Otacksamhet, judanar
for theras ogönst och oskönsamheet wore
icke werde at smaka thenne natuardh. O.
Petri 2 Post. 118 a.
Osköten, p. adj. Ovärdig, vårdslös, wij
skole icke wara oskötne och slösachtige.
P. Erici 2:196 b. skogar äre ... mästedeels
af en hoop oskötne torpare affsvedde.
Stjernman Riksd. 2:1031 (1643).
Oskötsam, adj. Vårdslös. Een förståndig
huusfader, som hafver oskötsampt folk, skal
gifva granna acht på sijna oxar. Colerus 2: 5.
Oskötsam het, f. Vårdslöshet,
liknöjdhet. många af ostadigheet och
osköttsam-beet om alt thet sallight är alldeles affalla.
Gust. Adolf Skr. 302.
Oskötsel, f. Vårdslöshet, försumlighet.
(Rikets råd) icke varit drögsamma (att
infinna sig i Stockholm) af någon ohörsamhet
eller oskötsel til rikets gagn och
beställning. HSH 10:49 (1596).
Oskötslig, adj. Vårdslös, försumlig,
oordentlig. Then man warder förderffuat som
een oskötzligh quinno haffuer. Ord. 14:1
(glossa).
Osluken, p. adj. Osläckt, oslocknad.
[Fsv. slukin, Isl. slokinn, slocknad.] the
stodho honom theste hårdare effter then
eenda gnistona som j honom än nu osluken
war, nemligha lijffuet. L. Petri Chr. pina
d 8 b.
Oslätt, adj. Ojemn. [Isl. üsléttr.] thet
oslett är skal slett warda. Es. 40:4. Jagh
wil settia ... thet oslett är, til iempnheet.
42:16.
Osmak, m. Afsmak. Stor sky och osmak
för all odygd Carol hade. Rudbeck d. y. 94.
de orimligaste seder . . . hafva gifvit eder
osmak för naturens rena och enfaldiga
nöjen. H. C, Nordenflycht 285.
Osmakot, Osmakug, adj. Osmaklig.
osmackot och förgifftigt watn. P. Erici 1:
132 b. Omogna äpplen ... (äro) rätt osmakuge.
Comenius Tung. 326.
Osmidig, adj. Oböjlig, obändig. [Mnt.
unsmidich.] theras seder hafva ... varit
något sträfvoge och osmidi^e. L. Petri Kr. 13.
Osmund, m. Smältstycke. [Fsv.
osmun-der, osmund, färska, genom blästersmide af
myrmalm framställd kulformig järnklump,
Isl. åsmundr, "frustulum ferri, massula e
fornace rudis accepta". B. Hald. Mnt.
osemunt.] skole bergsmännena så hugga
iärnit, att xxvij åsmunda göra itt liffspundt.
Gust. 1 reg. 6:16. thet (jernet) holler sina
fulla wict så at xxviij osmundar göra itt
bismans pund. 8:140. — Tu alt säljer
os-muns (osmidt, oarbetadt), groft, för ringa
pris och lätt, Men köper dyrt igen, fint
smidt i smått och nätt. Rudbeck d. y. 115.
Osnappad, p. adj. Oantastad, oskadd,
helskinnad, thet tu än fast en gång och
annan kommer ther med osnappat igenom,
skalt tu icke för then skul tenkia, at thet
ock altijd så warder gåendes. L. Petri
Dryck. C 3 b. förskickandes och Söffrin til—
hånde sitt egit Pasbord att han mötte frij
och osnappadt reesa egenom Tysland. Svart
Kr. 84. somme wore en arm aff, somme ett
lårben, somme både armarne och lårbenen,
så att minste parten wore osnappade. Ders.
91. vordo the på bådhe sijdher så sargadhe,
at hvar fierde karl näpligen undslap
osnappat. Schroderus Liv. 213. de hindre
passagen och posterne icke at kone (kunna)
osnappat komma emellan armeen och här.
A. Oxenstjerna Bref I. 4:121. för hans
girighet ei en osnappad blifver. Spegel
G. verk 207.
Osnäll, adj. Oskicklig, oförfaren, han
war ... osnell til taals (icke talför). L. Petri
Krön. pred. E 1 b. [Isl. üsnjallr at mäli.]
Ospar, adj. [Fsv. =, Isl. üsparr.] 1.
Ospard. Wij wele altijd haffua wår halss
ospar for Suerigis rijkis nytto. Gust. 1 reg.
7:429. han icke haffuer skonat sin eghen
son, vtan hafft honom ospaar for wora skul.
O. Petri Sal. D 3 a. man ... är ther medh
til fridz som gud honom giffwer, och haffwer
thet ospart til ath geffwa och lana sinom
nästa. Men. fall B 8 b. then elskar icke
retzligha sin nesta, som icke haffuer sina
ägodelar så wel honom ospara som sich
sielffuom. Klöst. B 3 b. haar iag hållit ospaar
för honom min möda. Leyonstedt 10. —
2. Icke sparsam, oaktsam (om), the wore
så ospare på thet Swenske blodet. Svart
Kr. 16. Ständherne ... så aldeles ospar ville
vara på H. K. M:ts person och der i
be-villia, at H. K. M:t sielf skulle föra folcket
i mareken. Stjernman Riksd. 1:628 (1606).
Osparliga, adv. Utan skonsamhet. [Isl.
üsparliga.] slig oredelighett skal osparliga
och vthan nadher straffas. Gust. 1 reg. 4: 272.
Ostadig, adj. [Fsv. ostadhugher.] 1.
Husvill; kringirrande. Ostadhigh wärde hans barn
och tiggie. Dav. ps. 1536 109:10. Ostadugh
och flychtugh skalt tu bliffua på iordenne.
1 Mos. 4:32. ostadugh äro hennes stegh,
så at hon icke weet hwart hon gåår. Ord.
5:6. — 2. Vacklande, svigtande, theras
len-der lät allstädhes ostadigha wara. Ps. 69:24.
all knää skola wara ostadigh som watn.
Hes. 7:17.
Ostadighet, f. hwar nijt och trätta är,
ther är ostadigheet och alt ondt. Jac. 3:16.
(Öfv. 1882: oordning.)
Ostbände, n. Ostkar. Ostbände, crates.
Wallenius Gram. F6a.
Ostill, adj. Orolig, stormande, en
skrymtare sweffuer som itt skip på ostillo haffuena.
Syr. bok_ 1536 33:2.
Ostmösa, f. Ostvassla. [Isl. mysa, vassla.]
Lind Ord.
Ostormad, p. adj. Otvungen, ej med
våld framtvungen. thenne gåffwan och alle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
