Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Slika ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slika
— 766 —
Slitsk
skirade, sliftade thet, och giorde thy reglor.
Palmfelt Virg. tillegnar! v. 38.
Slika, intr. Smyga. [Mnt. sliken, T.
schleichen.] ehwart wij oss wijka eller wenda,
så slijker han jw altijdh effter oss medh sina
obegrijpligha lister. P. J. Gothus Bön. R 2 b.
han lurar och slijker än nu effter oss, såsom
en glupande ulff. Synd. sp. C 8 b.
Dieff-uulen ... kom offta til honom, såsom een
katta, ... och sleek allestädes effter honom,
ehvart han gick. Edsvärj. B 5 a. Satan sliker
På falska vägar fram och siälarna besviker.
Spegel G. verk 44. hoo veet all then väg
på hvilken vatnet sliker. Ders. 90. när hon
(solen) resår sig, tå måste lättian slika. Ders.
177.
SI in da, f. Sida, kant. [Fsv. slind o.
slinda; jfr Rietz slind.] (Jfr Slind ig.)
han . .. them lärdt hade ett bättre skick på
att smida Dalepilar... nemligen, medh snede
slindor och icke så longlig vdd. Svart Kr. 23.
Slinder, Slindra, f. Stång. (Se Rietz )
Ryar hvar uti säden införes, deruti på
slin-drar eller stänger up lägges. Risingh 29.
slindror. Dens. 62.
Slindig, adj. 1. Kantig, hörnig? (Jfr
Rietz slindiger.) Tu slindige förgylte
saltekar. Lönbom Uppl. 2:37 (1563). En
gull-ring med en spitsig demant och 6 små
slindige demanter. Ders. 62 (1592). ett rökdrag
(på ugnar) ... hvilcket kan giöras antingen
rundt eller fyrslindigt (fyrkantigt) af bleck.
U. Hjärne Ved. 38. (Jfr Fy ras lindad
[Fsv. fyraslindadher.], Treslint.) — 2.
Klyftig, förslagen. Hon (visheten) haffuer
förstånd på slindugt taal (Vulg. scit versutias
sermonum; Bib. 1541 förteckt ord), och
vth-tydha gåtor. L. Petri Sal. vish. 8:8. Så
mercke wij ock aff thet teekn som Judas
hadhe giffuit sinom hoop, genom hwilket
the måtte kenna Christum igen, när the
honom gripa skulle, at han war flijtig och
slindigh nogh, til at göra thet fyllest som
han the öffuersta Presterna vthloffuat hadhe.
Chr. pina P«a.
Slindra, se Slinder.
Slindrig, adj. Rullande. [Jfr Mnt.
slin-deren, vrida sig, vända sig.] et slindrigt
kullerklot. Löhman 410.
Slindrig, adj. = Slindig 2? Så voro
ock månge ährlige personer under papisterne,
som icke ogiärna sågo at prästernas slindrige
hufvuden medh en så skarp luut tvagne
blefvo, som Lutherus them öfvergiöth. P.
Brask Puf. 422.
Slingning, f Tarmvred. Lind Ord. *
Slink, m. 1. Lycksökare. En slink, som
i et hof inställer sig med kungen. Dalin
Vitt. 3: 434. — 2. Intrig, ränker. Af slinkar
utan tal hon (regeringslustan) sig betjäna vet.
Dalin Vitt. II. 5:40.
Slinka, intr. Slinka sig till, genom
inställsamhet förskaffa sig. de voro få,
som icke slunkit sig til någon hederstitel.
Roman 77.
Slintig, adj. Slipprig. Wägen är haal
och slintig. P. J. Gothus Ridd. B 7 a.
Slipa, tr. [T. schleifen.] 1. Släpa, en
hest slipade thenna konung Inga til dödz
ther han hengde med foten i böghlone. O.
Petri Kr. 58. Will tu migh slå, eller slijpa
och släpa. Tob. com. C 3 b. — 2. Jemna
med jorden, rasera, nedrifva. Slipa en
fästning. Lind Ord. Jfr Slefa.
Slipa, f. Släpa. Dragare släpa ... med
drögar, slijpor. Comenius Tung. 461.
Slippa, intr. Undslippa, the gripo them
leffuande, och dråpo them ... och lät icke
en aff them slippa. 2 Kon. 10:14. then
som förbund bryter, skulle han slippa? Hes.
17:15.
Slippa, f. Disktrasa. Trasa, Slätta, Slippa,
Pannus subuvidus. Waschtuch. Schroderus
Lex. 30. Jfr Vendell Ordb. öv. östsv. dial.
slipp(a ?).
Slipper, se S le per.
Slipperfull, adj. Slipprig, een väg, som,
slipperfull. Snart kastar then, som ståår up
ända, tvärt omkull. Lagerlöf 60.
Slipperplan, m. du låter oss eij springa
In på världzens slipperplan. Rydelius Vitt. 53.
SI i rf va, f. ? Se under Slappa.
Slisk, se Slitsk.
Slita, tr. [Isl. slita, Mnt. sliten.] 1. Draga,
rycka, han riffuer och sliter åt sigh med
rett och orett huru han gitter. L. Petri 1
Post. Z1 b. Hwar ... man någhot haffuer
slitit tilhopa, tå öppar sigh aldraförst en nyy
iemmer, huru man sin Mammon föröka och
widh macht hålla må. 2 Post. 242 a. — 2.
Nöta, förnöta. Then sig vil rätt beflita Om
dygd, han måste ej förmyckit sängen slita.
Spegel G. verk 53. at iagh sådana jemmer
och hiertans sorgh see moste, och slijta mina
daghar medh skam. Jer. 20:18. — B.
Upplösa. j slithet thet forbwndt oss emellom
giorth ær. Gust. 1 reg. 4:179. — 4. Afgöra,
afsluta, saa lenghe (till dess) ærendet ær
slitit. Gust. 1 reg. 4: 264. sädhan mötet slitit
var. L. Petri Kr. 142. — 5. Slita ord på.
Thenna woro tå all the onda orden han sleet
på them. L. Petri 3 Post. 101 a. slijta på
them the slemmaste ord the lärdt hade.
Svart Kr. H7. begynte en part bruka
munnen ... och slijta skendelig ord vppå honom.
Ders. 159. — wij ther öffuer slijtidt (utstått)
monghe ondhe och hårdhe ordh. Carl 9
rimkr. 159 (1583). — 6. Refl. Han trengde
och sleet sigh med macht igenom. L. Petri
1 Post. c 7 b.
Slitlig, adj. Tull och accijs gifvas måtte
af alle ätelige. slijtelige och förnötelige vahrur.
Stjernman Riksd. 1:755 (1622).
Slitsk, adj. [Fsv. slit sker.] Snål, glupsk.
Girigh och slijdzk. L. Petri Krön. pred.
B 8 a. hwadh haffuer en skrymtare til at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
