Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stulle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stulle
— 818 —
Stupa
kamrat. [T. stubengesell.] haffuer han dragit
in i Italien och til Rom medh M. Andrea
Martino, hvilkin han i Wittenberg hade til
stuffuuasälla. P. J. Gothus Likpred. öfver
Chytr. D 3 a. Stugusellom (contubernaler)
och disksällom höfves enigheet väl.
Comenius Tung. 910. Lucifer ... medh andre
the dieflar hans stugusäller. Messenius
Ret. A 2 a.
Stulle, m. Lätting, dagdrifvare? [Jfr
Aasen stulla.] Ack sij stullen hur’ han
fijker! Moræus 392.
Stuller, n. Väsen, stoj. (JfrSturla.) här
är ett fahrligt stuller bland folket. Dalin
Arg. 2, n. 45. Här hörs et skräckligt stuller
Af denna qvicka mull (menniskan); Men
bäst hon gör sitt buller, Så ligger hon
omkull. Vitt. II. 4:12.
Stum, adj. Styfsint. någre vtåff edher
göre sig ganske stwmme ther vdinnan och
mene medt trwg... främie theris vilia. Gust.
1 reg. 5:2.
Stumla, intr. Stappla. [Isl. stumra, E.
stumble.] sedan stumlar (Isl. stilclar) hon
ned af trollstolen. Björner Kämp. R. Krake
11. han stumlade så fram (Isl. för
üfram-liga). Ders. Frith. 33.
Stumma, f. Förstoppning. Hästen är
förstoppad eller har stumman. Carleson 184.
Stumna, intr. Förstummas. Här
stum-nar munnen. Liljenstedt Christ. B 4 b.
Stump, m. Bål. hans {afgudabilder)
hoffuudh och bådha hans hender affhugna ...
så at stumpen lågh allena för sigh. 1 Sam.
5: 4. jag hans hufvud löst från andra
kroppen skar. Så välte jag ur säng then döda
stump på jorden. Kolmodin Qy. sp. 1: 625.
Stump, adj. Trubbig, slö. [T. stumpf.]
Ther wordo tina helgha hendher och
’wel-signadha fötter jämmerligha igenomslaghne
medh tre stumpa naghlar. P. J. Gothus
Bön. Xlb. bräck hans boga, giör pijlarne
stumpa. Stjernhjelm Here. 335. mijn
käresta ... skärper och hvässer Älskogen i mit
bröst, men sielf är hon stumpar’ än
hvät-steen. Dens. Öfverskrifter. Hväss up din
stumpa pänna. Eurelius Vitt. 7. Qvast,
som dagliga bruks, ju längre ju stumpare
blifver. A. Nicander Vitt. 186. Mänskans
stumpa vett. S. E. Brenner Dikt. 1:3.
Stumpa, tr. Stympa, somliga lät han
... stumpa til händer eller fötter.
Pering-skiöld Heimskr. 1: 468. tu stumper texten.
Ernhoffer 87 b. haffuer een rett
beken-nelse thenna egenskapen, at hon skeer icke
stumpat j någhra artiklar, vthan heel j alla.
Balck Catech. 12 a. (the) hafve således
våre Crönikor stumpat. Schroderus J. M.
kr. (tillegnan). Man skrifver om the
Thra-cibus at the hafva hafft itt sådant stumpat
(slött, svagt) förstånd, at the icke haffua
kunnat räkna öffuer fyra. A. Laurentii
Verld. speg. 618.
Stumpen, adj. Slö, ofrödd. kornen äre
tjocke, ... icke stumpne och magre.
Risingh 24.
Stumpig, Stumpot, adj. 1. Slö,
trubbig, utnött. Stumpiga svärd och rostiga
spiut. Lindschöld Gen. B 4 b. en
stumpot qvast. Spegel G. verk (1745) 103. Så
svårt en stumpig tand then hårda nötten
biter. Kolmodin Qv. sp. 1:477. — 2. Tvär,,
snäsig. han svarade kort och stumpot til
thet man frågade honom. Peringskiöld
Heimskr. 1:487.
Stund, f. 1. Om j icke tilbidie thet
(belåtet), så skole j på (i) samma stund warda
kastadhe vthi en brinnande vgn. Dan. 3:15.
vthi een stund (ett ögonblick) war theras
ädhlesta afffödha bortto. Vish. 18:12. then
stund (så snart) medh sådana gerningar är
olust j hiertat och twång til Laghen, äro
sådana gerningar... til intet nyttigha. Försp.
till Rom. Jag lofvade på stunden (för en
stund sedan, nyss), at jag ville handla om
Christi pino. Svedberg Sabb. ro 2:885.
Vi hördet på stunden; låtom oss ännu hörat.
Dav. o. Nath. I 2 a. — 2. Timme, een halff
stund. Upp. 8:1. tree stunder ther effter.
Ap. gern. 5: 7. Slaghet varadhe mehr än tre
stunder. Schroderus Liv. 785. en stund
eller högst två effter solenes upgång. U.
Hjärne Surbr. 83. om en. fjerndels stund.
J. G. Hallman 78.
Stunda, Stunna, intr. [Isl. stunda, Mnt.
stunden.] Söffuerin... haffuer stwndath
(traktat) epter woor scadha. Gust. 1 reg. 2:174.
alla människor stunda efter äran. Dalin
Vitt. II. 5:122. (the) heller skole vilie leffue
oc döö med eder än stwnde (längta) fra
eder. H. Brask (HSH 13:111). Den
konungen hafver en systerson, Han stundar
till riket att komma. Sv. folkv. 1:37. af
trötthet och orkeslöso ... stunda til sengen.
Svedberg Catech. tillskrift b 3 b. Unga
menniskor, som stunda (komma) til verlden, the
hafva en long väg för sig at vandra. Ungd.
reg. 359. man anten stundar (är på väg) til
någon siukdom, eller allareeda medh honom
är betagen. Colerus 1:122. Nu borde fuller
ock jag framställa min tancka,. men finner
mig här vid stunnande (dröjande, tveksam)y
ovettandes hvilken thera meningen man skal
taga i handen. Lindestolpe Frans. 22. Til
thenna frågans besvarande må väl en . . .
medicus stunna (dröja, gifva sig tid) och
betänka sig. Surbr. fråg. 10. S t u n d a p å,
lita på. Lind Ord. Rietz.
Stundglas, n. Timglas. [Mnt. T. [-stun-denglas.]-] {+stun-
denglas.]+} Fant Observ. 40 (1603).
Stundstjälare, m. dagztiuffuar och
stun-destielare. L. Laurentii Nyårspred. H 3 b.
Stunna, se Stunda.
Stupa, tr. 1. Störta. Tå vrok
Alexander honom uthur disksätet och stupade
honom neder i mareken. Sylvius Curt. 580.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
