Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Stupa ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stupa
— 819 —
Stybb
— 2. refl. Stupa. Alt för gärna vi oss
stupa För en dödlig afgud nid. Dalin Vitt.
1. 1:32.
Stupa, Stupo, adv. [Fsv. =.] 1.
Framstupa. the plägadhe falla nidh stupo på
theras ansichte för them som the giorde
wyrdning. O. Petri 2 Post. 28 a. han sig
legger stupa. Spegel G. verk 201. — 2.
Hufvudstupa. Mång effter siustiärnan
gapar och seer, Til thes han går stupa i
groo-pen neer. Alle bedl. speg. 33.
Stupa, tr. Piska, gissla. [Mnt. stupen,
T. stäupen.] Jagh haffuer . .. stupat tigh för
tina stora misgerningar skul. Jer. 30:14. the
wordo stupadhe genom tin mechtigha arm.
Vish. 16:16. stupa arga drenger (gossar).
Syr. bok 1536 42:5. Turken ... är Gudz
wreedhes rijs til at stupa och hwdhflengia
the Christna medh. Uti. på Dan. 296. Gudh
regerar dogh sine käre barn icke annorlunda,
än al han stupar them. Schroderus Kors.
40. När Gud then alzmechtige stupar och
straffar. P. J. Gothus Fastapred. 253.
Stupa, f. Straffpåle, kåk. [Fsv. =, Mnt.
stupe.] han skal stå widh stupona för så
mykit folk, och ther vthropas hans
skalcka-stycker. P. Erici 5:150 b. orkar han eij
bothum gånge til arbetes eller slåes vedh
stupone. Stjernman Com. 1:908 (1624). —
2. Spöslitning; ris (vanligen vid kåken).
Oket och selen böya halssen, en ondan
tjenare stock och stupa. Syr. bok 1536 33:27.
straffas anten till li|fvet eller och till
stupone. Stjernman Riicsd. 1:711(1617).
Lööss-kohnor . . . medh stupan . . . straffas mötte.
2: 962 (1638). Mångt ungt blood förtiänar
galgan, men domaren skonar honom för sin
ungdom skul, geffuer honom ena stupa
(af-basning). P. J. Gothus Fastapred. 186.
Stupo, se Stupa, adv.
Stupslå, tr. Straffa vid stupan. [Mnt.
stupeslan.] för sin groffue misshandell...
skall han stupslåås. HSH 29:196 (1573).
Stur, adj. Ledsen, bedröfvad. [Isl. [-stü-rinn.]-] {+stü-
rinn.]+} Stuur på Dalbomåhl subtristem
de-notat. Eurelius Vitt. 75. Rietz 679 b.
• Stura, intr. Stirra, glo. At ingen må
på oss och på vår anstalt lura, Bör intet
stadsfolk få i dörren stå och stura. J. G.
Hallman 86. en piga kom . . . men blef
stående och sturade på mig. Sahlstedt
Tuppen om sagan 27. — Jfr Rietz 679 b:
Sturla, intr. Stoja, bullra, väsnas, här
sturlas och stormas, Här är buller och här
är gny. Stjernhjelm Here. 229. Sturla,
tu-multuari. Ordl. till Here. Stören sturlar och
fnyys til thes han af fiskare finnes. Spegel
G. verkli.
Sturlan, f. Buller. Du höör medh
stur-lan ... Helffvete sparra vidt upp sin gaap
och glödiga käftar. U. Hjärne Vitt. 88.
Sturtisk, Sturtsk, Sturtsig, adj. Stursk,
trotsig. Sturtisk, torvus. Schroderus Lex.
81. Sturtske bof, nu måste du förgås.
Kolmodin Qv. sp. 2:290. iag (pigan) sturtzig
blef, för näsan henne (matmodern) knytte,
Och spotska smädeord med jämnegoda bytte.
1:56. vrång och stålt aff sinne, Dierfver,
sturtzig och envijs. Moræus 389.
Sturtsighet, f. Sturskhet, trotsighet. Oss
sådan hans ohörsamme stollte sturtzigheett
och moottvilie icke ståår att lijda (om Erik
Rälambs vägran att uppassa Gust. Adolf vid
måltiden). Adlersparre Hist. saml. 1:154.
Stuss, Stussa, Stussig, se Studs,
Studsa, Studsig.
Stussare, m. Sprätt. [T. stutzer.] en
ung person, then där efter alla
omständigheter för en stussare ville ansed vara.
Weise 48.
Stut, m. Hans (påfvens) Cardinaler och
munkar,... Ehvart som taskan hon luthar,
Tijt venda sigh thessa stutar. Prytz Gust. 1
G la.
Stuta, Stutta, intr. Studsa, stöta emot.
en ball, then man offta kastar up i högden,
och läter honom åter stuta på jorden igen.
Schroderus Liv. 175. tå the spelade boll
medh hvar andre, skedde itt slagh så at
man icke kunde så grant veta rumet ther
bollen stuttade. Hoff. väck. 231. Värman
länge i berörde pottor circuleras och stuttas
(studsar?). U. Hjärne Ved. 19. när de
(solstrålarne) råka något ämne som de kunna
fastna uthi, at deras räta rörelse stuttas
kretzwijs och uthi hvar andra. Anl. 879.
liusets strålar... stutta ifrån penningen (som
lagts i ett kärl med vatten). Ders. 385. —
Stuta med båll, den Ballen gegen die Erde
schlagen. Lind Ord.
Stutkalf, m. Kalf af hankön. så offre
en stwtkalff. 3 Mos. 1: 3.
Stutsa, se Studsa.
Stutsaktigt, adv. Grant, pråligt.
Tjenstefel ket äro nu flyktigare och stutzaktigare
klädde, än då för tiden husbönder och
matmödrar. Dalin Arg. 1, n. 12.
Stutselig, adj. Sprättig? mången
stut-zelig karl, som håller sig til skiökior.
Colerus 2:149.
Stutsig, se Studsig.
Stut t, m. Stöt. taga henne (menniskan)
ut ur mörka Diefla-putt, Dijt ner hon i sit
fall föll med en faslig stutt. Medeen Cl.
Stutt, adj. Kort. [Isl. stuttr.] De
Lati-ner hafva samma vocales stundom förlängda
stundom stutta eller förstäkta. U. Hjärne
Orth. 189.
Stutta, se Stuta.
Stybb, Stybbe, n. Stubb (af säd, gräs).
för säd upsamla stybb och strå. Spegel
Åt. par. 33. Tå förströdde sigh folkit kring
om hela Egyptj land, til at hemta sigh stybbe,
at the jw strå hadhe. 2 Mos. 5:12. Myran
... bäär altijd smolck och stybbe (festucas
& micas) ihoop. Comenius Tung. 225.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
