Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Bort från jorden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han skådade ned i vattnet, där de tusentals ljusen
från boningarne på bägge strandbäddarne och från
luftfordonens upplysningar afspeglade sig.
»Skall jag gå att söka upp mina förfäder?»
Det var hvad Apollonides icke längre hviskade, utan
högt utropade.
»Ni önskar träffa edra förfäder?» hördes en röst bak
om skalden.
Apollonides spratt häftigt till och vände sig om. Han
såg en gammal man, hvars drägt icke föreföll ovanlig,
men som med ett skalkaktigt, kanske ett hånfullt
leende betraktade honom, och hvars ögon lyste på ett
underbart sätt, tyckte skalden.
Denne drog sig åt sidan och ville fortsätta sin
väg. Främlingen förekom honom alt annat än inbjudande.
»Ännu en som vill håna mig,» tänkte Apollonides, men
den gamle höll sig tätt intill honom och fortfor att
betrakta honom med samma underliga ögon och samma
skalkaktiga eller gäckande leende.
»Är det verkligen eder afsigt, unge man, att uppsöka
edra förfäder?» sporde den främmande.
Apollonides teg och ökade på sina steg, men främlingen
gick lika fort och tog icke sina blickar från honom.
»Edert namn, unge man, om jag får be,» sade den gamle.
Skalden vände sig i vredesmod mot den påflugne frågaren
och var i begrepp att med våld slita sig från honom,
då han öfverraskades af det förändrade utseendet
i den gamles ansigte. Detta log ännu, men ej mera
med det spefulla och hånande uttrycket. Det var tvärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
