Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
PALME-nytt
Öppet brev till
Carlsson och
Hjelm-Wallén:
• •
Ar Sverige
obotligt
solkat?
21.4.1995.
Ingvar och Lena - Sverige befinner sig, i
Palme-mordets ständiga kölvatten, i djup
moralisk kris, och om ingenting görs på
högsta regeringsnivå är skadorna
permanenta, Sverige obotligt solkat.
Vad tänker ni göra?
Jag läste i går Simenons ”Maigret tend un piége”,
Maigret gillrar en fälla, och läsningen väckte ett
antal tankar.
Kommissarie Maigret, denne luttrade polis men
framför allt luttrade människokännare, söker sig
med sund psykologisk beräkning fram till den
aktuelle mördaren, under ett ständigt samspel
mellan jordnära brottsplatsundersökning och
granskning av gärningsmannens motiv. Över hela
Maigrets arbete - nära kalkerat på en kriminalistisk
verklighet - vilar spänst och trygghet. Han vinner
läsarens förtroende.
Maigret vinner också sina medarbetares förtroende.
Janvier, Lapointe, Lucas - klassiska polismän ute
bland Montmartres gränder och inne på Maigrets
nedrökta tjänsterum. Tillsammans utförde ett
hederligt arbete, ett i varje ögonblick hederligt
arbete. Den polisiära hederligheten, hedern, är den
ständiga förutsättningen för Maigrets och hans
mannars arbete, en heder parad med medkännande
för den brottsling som jagas. Någon gång
medlidande.
Korrekt polisarbete.
Om jag härifrån riktar blicken mot de prestationer
som utförs av den svenska rikskriminalen i dess
påstådda jakt efter Olof Palmes mördare blir
resultatet av jämförelsen katastrofalt.
Låt mig börja med kriminalkommissarien Hans
Ölvebro.
Ölvebro är ingen Maigret. Han har inte Maigrets
-eller någon annan skicklig kriminalmans - tyngd,
kunnande, vidsyn, erfarenhet. Ölvebro springer
stressad runt i Polhemsgatans ekorrhjul, tidvis
fångad av olika bisarra ledstjärnor som obefintliga
rostade pistoler, amatöriska gärningsmannaprofiler,
diffusa tips från den undre värld där Hans Ölvebro
verkar dåligt hitta.
Hur Ölvebro står i förhållande till sina nära 30(1)
medarbetare i denna spöklika mördarsväng är
svårare för en utomstående att veta, men det intryck
som sprids från Polhemsgatans pärmbemängda
salar är snarast ett icke-samarbete där alla i
uppgiven hets hoppar från tuva till tuva.
Ölvebros kvalifikationer?
Vilka ärÖIvebros kvalifikationer? Vad som fastnat
på hans meritförteckning är blekt i underkant, och
prestationerna på fältet verkar ha varit föga
märkliga:
- Har han någonsin tagit en mördare? frågade en
gång en av hans kolleger; antagligen retoriskt.
Även om inte just den krassa måttstocken behöver
tas till borde det ju i dag för länge sedan ha stått
klart för bland andra mina båda adressater,
statsminister och utrikesminister, att Sverige inte
kan ha kvar en spaningsledare för landets
största mördarjakt någonsin som har så litet att
bjuda på som kriminalkommissarien Hans Ölvebro.
En direktör som inte kammat in vinst till aktieägarna
på ett år eller så ställs åt sidan, men Hans Ölvebro,
som inte presterat någonting konkret under
snart åtta års dagligt traskande till rikskriminalens
lokaler, får sitta kvar i orubbat bo, omgiven av sina
tegelröda pärmryggar och omgivande sig själv med
tvärsäkra profetior om den stora mördarjaktens
snara och lyckliga slut.
Varför får Ölvebro sitta kvar? Är det just den
manifesterade odugligheten som är meriten?
Ja. Jag tror det.
Lita på Ölvebro!
På Hans Ölvebro går att lita. Fram till pensionsåret
eller till det slutliga preskriptionsåret (de verkar
ungefärligen att sammanfalla) kommer hr Ölvebro
att finnas på plats, försäkrande att ”vi söker Olof
Palmes mördare” och surt och ilsket gläfsande mot
privata personer som stör och förstör hans liv,
främst bland dessa dessa raders skrivare.
En rimlig och mänsklig fråga är denna:
Hur står han ut?
4/95:6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
