Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
PALME-nytt
Och svaret på denna fråga är det kusligaste svaret i
hela denna svarta affär:
Hans Ölvebro står ut därför att hans
uppdragsgivare, den svenska regeringen, vill alt det
ska vara precis så här som jakten på en
statsministermördare ska bedrivas. Precis så här.
Inga nya och geniala spaningsidéer, inga hopp över
Polhemsgatans skaklar, inget självständigt
tänkande, inget tänkande över huvud taget.
Det sas när jag ägnade några år på 60-talet åt
Sveriges Television att verksamheten inom detta
Parkinsons palats skulle kunna bedrivas exakt lika
planenligt utan själva den tidsödande
programproduktionen. Samma sammanträden
skulle kunna hållas, samma lila blanketter fyllas i,
samma pärmar bäras, i Kafkas eget drömlandskap.
Denna inte helt verklighetsfrämmande vision kan
oförändrad överföras till hr Ölvebros rikskriminal, i
dag dessutom ledd av en av de svårast sol kade
ämbetsmännen i hela Palme mordets efterspel,
Jörgen Almblad.
Vad göras skall...
För det är ingen verklig aktivitet som försiggår.
Vad göras skall, dvs själva mordet, är allaredan
gjort, och vad som därefter följer är små
reflexrörelser, diskreta spasmer, måttfulla
konvulsioner. Ett låtsasletande efter en mördare
-som i praktiken redan är lokaliserad?
Redan lokaliserad? Ja, jag tror det. Därför att en
icke-verksamhet å la Ölvebro kan inte bedrivas
om inte först ett kritstreck dragits upp kring de
verkliga händelserna på Sveavägen med
omnejd, kring de verkliga attentatsmännen,
kring den verkliga komplotten.
För tänk om det vore en icke initierad Ölvebro som
inte direkt flitigt men dock nödtorftigt enligt
regelboken sutte vid sitt skrivbord och
förutsättningslöst sökte sin gärningsman! Vore inte
risken stor att han, med eller mot sin vilja, skulle
kunna halka in på rätt spår? Naturligtvis. Den
risken vore enorm.
I stället måste Ölvebro på ett tidigt stadium, på
det allra första stadiet, ha fått den lilla vinken
uppifrån:
Där behöver du inte leta...
-Där behöver du ju inte precis leta. Och inte där
och inte där... Men håll i gång, lite lagom
ambitiöst. Vi ska inte störa dig, och om du lovar att
inte hitta någon farlig mördare får du sitta kvar hur
länge som helst...
- Hur länge som helst? Fram till pension?
- Fram till pension.
Kan det vara så här, Ingvar och Lena? Kan detta
vara möjligt?
Jo då. Låt se:
Ölvebros misslyckande är totalt. Ingen regering
behåller i normalfallet en odugling på en hög och
utsatt post år efter år, snart decennium efter
decennium. Odugliga på markerade
förtroendeposter får faktiskt gå. Är de svårflyttade
kan olika (svep)skäl hittas. Leijon, Wickbom,
Larsson, Nilsson förflyttades snett uppåt bakåt på
vad som skulle ha kunnat betecknas som
teknikaliteter; ingalunda oväsentliga teknikaliteter
men ändå.
Då det gäller kriminalkommissarien Hans Ölvebro
råder ett överflöd av teknikaliteter: små, stora,
totala.
Men Ölvebro får sitta kvar, och vad värre är:
Aldrig ett kritiskt ord mot Ölvebro
Icke ett ord av kritik har av någon överhet någonsin
riktats mot denne unike spaningsledare. Icke ett
ord.
Tvärtom har han under sitt snart fullbordade
spaningsledardecennium stöttats, lyfts och hållits
under armarna på ett sätt som - på ett sätt som
solkar Sverige!
För det är ju inte bara det att Ölvebro aldrig har
funnit någon mördare, aldrig egentligen har sökt
efter någon mördare. Förhållandet är värre än så.
Enligt vad receptionschefen May Lundén redan
1988 i stor och odementerad intervj u för sin
ortstidning Dala-Demokraten i Borlänge berättade
bodde Hans Holmér aldrig på
Scandic Hotel under mordnatten!
Ljuger May Lundén? Inte då!
May Lundén är aldrig dementerad, Ingvar Carlsson
och Lena Hjelm-Wallén. Som hög och ansvarig och
betrodd hotelltjänsteman berättar hon för den
betrodda ortstidningen att överste spaningsledaren i
jakten efter Olof Palmes mördare ljuger!
Det här ytterst klara beskedet från May Lundén
hamnade självfallet i en av de tegelröda pärmarna,
men eftersom bara Sven Anér skrev om saken och
inte mycket publicerades kunde Ölvebro andas
lugnt under några år. Tills Östra Smålands
dynamiske men i strupcancer döende chefredaktör
Bemdt Ahlqvist i ledare efter ledare började fråga
vad som egentligen hände i Borlänge den där
natten; om någonting hände över huvud taget?
4/95:7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
