Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
3
telefon, dels en detaljerad rapport från
Kjelle om pågående hemlig radiotrafik i
närområdet före och under mordet, dels
en komprimerad och dramatisk rapport
från Sigge om hans upplevelser på
Luntmakargatan kring mordögonblicket
(det enda kända vittnesmålet från den
undanskymda Luntmakargatan vid detta
tillfälle!). Så tala om dukad bricka.
Kjelle: Vad
är det för
kodsignaler?
Kjelle berättar för den förvånade Sigge
om mordet på Olof Palme och om hemlig
radiotrafik. Han är antagligen ännu
utförligare än vad som framgår av det nu
frisläppta avlyssningsprotokollet, där
avlyssnarna för säkerhets skull markerat
den absolut känsligaste uppgiften som
”ohörbar”.
Kjelle uppger att ”jag hade radion på
precis när dom sköt”. Om detta verkligen
är sant vet inte PALME-nytt. Men det vet
inte polisen heller, eftersom Fernberg,
Kjell, inte hörs förrän 13 månader efter
mordet, närmare bestämt den 31 mars
1987. Det är först då som den spanande
rikskriminalen får höra Kjelles egen
version av hans radiospaning under
mordnatten; tidigare har de ju fått nöja sig
med hans Sigge-dialog, på
avlyssningsbandet.
Men när plockade rikskrim fram detta
avlyssningsband? Det vet vi inte. Det har
vid flera tillfällen påståtts att
”medlyssning” skedde. Det skulle alltså ha
funnits en levande polis som fortlöpande
avlyssnade alla samtal, även samtalen till
och från Sigges telefon.
Om detta är sant, skulle då inte denne
polis ha slagit det lilla larmet?
- Här har vi en typ som säger sig ha
lyssnat på hemlig radiotrafik före mordet?
Kunde det vara något?
O nej. Det får dröja 13 månader innan
Kjelles band plockas fram. Men det sker
-som PALME-nytt tidigare redovisat - alls
inte för att närmare undersöka Kjelles
påstådda hemliga radiotrafik utan tvärtom
för att berätta för Kjelle att Sigge hittat på
hela sin och Reines färd längs
Luntmakargatan! Och den hemliga
radiotrafiken före mordet, där Kjelle i
avlyssningsprotokollet berättar att han
”lyssna på lite hemlig spaning dom hade”,
den är försiktigtvis bortopererad av Thure
Nässén ur protokollet från mars 1987; här
talas bara om den ”öppna” polisradion.
Minst lika upprörande är förstås att
mordnattens spanande polis så helt
nonchalerar Sigges berättelse från
Luntmakargatan. Den berättelsen far en
klar kontur redan i Sigges telefonsamtal
med Kjelle, men naturligtvis hade Sigge
senare under natten kunnat ge förhörande
polis den kompletta redovisningen, sekund
för sekund och gatsten för gatsten, medan
Sigge ännu hade denna bilfärd klar och
pregnant i minnet.
Men vad gör polisen? Ingenting. Långt
om länge, sedan veckorna gått, kommer
ett tredjehandsmeddelande från ett häkte:
Sigge var visst ute och snurrade på
mordnatten? Först i mars-april 1997 tar
Nässén tag i det tipset, men, som sagt, då
endast för att sudda ut hela Sigge: - Du har
aldrig varit på Luntmakargatan! Du har
suttit hemma och talat med Roger!
Det skrivs i dessa dagar om de många
hundra miljoner mordutredningen kostat,
under de tolv år som gått. Kanske hade det
räckt med en enda futtig miljon om inte
spanande(?) polis så aktivt lagt alla äkta,
sekundsnabba, rykande färska mördartips i
skrivbordslådan.
Rättsliga åtgärder måste sättas in mot
d££sa_£tatliga tjänstemän som inte varit
försumliga utan bedrivit en verksamhet
som varit aktivt falsk. Sven Anér
2/98:3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
