Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
”Sökte hjälpa
Grep tag
i rocken...”
Gösta Söderström, som energiskt och
skickligt utreder frågor inom Palme-sfären,
har tagit kontakt med en av utredarna i
Algernon-ärendet. Söderström visar här hur
polis och åklagare, under dessa
Algernon-veckor i början av 1987, vred och vrängde
på vittnesuppgifter för att få dessa att passa
in i vissa bestämda syften. Det blir till en
skrämmande läsning.
Efter ha tagit del av de allmänna handlingar som
utlämnats till Sven Anér, skriver Gösta Söderström,
anser jag mig kunna göra följande fyra bedömningar,
graderade efter grad av sannolikhet:
1 DET VAR MORD! Starka misstankar kvarstår
-trots åklagarens beslut att nedlägga
förundersökningen - emedan många vittnen sett att
Algemon uppsåtligen knuffats mot tåget. Några
vittnen har dessutom sett misstänkta personer av
utländsk härkomst som uppehållit sig i närheten av
Algernon före tågets ankomst till stationen.
2 DET VAR SJÄLVMORD! Några vittnen har
bedömt Algemon som mycket okoncentrerad då han
vankat av och an på perrongen. Samtalet med
ANDERS CARLBERG på tjänstestället har tydligen
inneburit mentala påfrestningar.
3 Svag misstanke kan även finnas beträffande
brottet ”VÅLLANDE TILL ANNANS DÖD”, och i
så fall skulle någon jäktad medtrafikant ha råkat stöta
till den okoncentrerade Algernon samtidigt som tåget
anlände till stationen.
4 Slutligen kan en närmast osannolik misstanke
föreligga att det skulle vara ett OLYCKSFALL, med
andra ord alt den okoncentrerade Algemon i så fall
skulle ha snubblat och fallit mot tåget.
Under ett kort telefonsamtal 1998-02-09 med en
polisman som deltagit i utredningen omtalades bl a:
Att polisutredningen varit mycket omfattande och
att åklagaren hade varit en mycket aktiv
förundersökningsledare. Till en början misstänktes
att Algemon knuffats mot tåget av en okänd
gärningsman, dvs blivit mördad, men denna
misstanke minskade allt efter det utredningen
fortskred, så att händelsen till sist bedömdes såsom
ett självmord. Då jag påpekade att det fanns många
vittnen som sett att Algemon knuffats mot tåget
genmäldes att dessa sannolikt sett den person som
försökte gripa tag i Algemons rock samtidigt med
fallet mot tåaet.
Dagen efter samtalade jag ånyo med samma ^
polisman per telefon. Jag påpekade att jag med stöd
av vittnesberättelsema inte kunde få ihop det
händelseförlopp som angetts under gårdagens
telefonsamtal. Polismannen förklarade att ett av
dessa vittnen hade han och en kollega förhört i Åbo:
det är således den i PALME-nytt nr 2 omnämnde
”Lasse” som åsyftats och som skulle ha bevittnat
något som han trott vara en knuff. Efter det jag på
polismannens begäran läst upp några namn på
vittnen med invandrarbakgrund framkom att det
måste ha varit vittnet H som försökt förhindra
Algemons fall mot tåget. Ett annat vittne som under
utredningen hade en avgörande betydelse när det
gällde beslutet att avskriva brottsmisstankarna var
vittnet W, som varit helt säker på att Agemon
berövade sig livet.
Den mest betydelsefulla frågan återstår, dvs vad
fanns det för anledning till att mörda Carl-Fredrik
Algemon? Eller att tvinga honom till självmord? Jag
misstänker att svaret finns i ”den ännu inte tvättade
vapenbyken”, slutar Gösta Söderström.
Vittnet H förnekar själv att han skulle ha
sökt rädda Algernon!
Ännu mera groteskt, konstaterar PALME-nytt, blir
polisens och åklagarens påstående rörande
”räddningsförsöket” när det av förhöret med H
tydligt framgår att han själv förnekar att han
någonsin skulle ha försökt rädda Algemon!
H stod på minst tio meters avstånd från Algemon
vid det aktuella tillfället. H omtalar i vittnesförhöret
att han visserligen sträckte ut ena armen och ropade
”Nej, nej!” då han såg fallet, men han konstaterar att
han gjorde detta trots att Algemon ”var långt ifrån
mig”.
Räddningsförsöket är alltså ett rent påhitt från
utredarnas sida.
Ett annat påhitt är polisens påstående att Algemon
skulle ”ha låtit ett tåg mot Mörby passera”, alltså ett
tidigare tåg, före det som skulle bli olyckståget.
Påståendet är osant och finns inte medtaget bland
vittnesförhören. Polisen tycks bygga den här
versionen på en utsaga från ett vittne som säger att
Algernon ”lät några vagnar passera” innan han
hoppade mellan vagnarna. Men då rör det sig ju
fortfarande om samma tåg! Och Algemon föll
bevisligen framför olyckståget; mellan vagnarna
torde det vara praktiskt omöjligt att hamna, eftersom
vagnarna är mycket tätt kopplade.
Polis och åklagare vränger alltså vittnesmål på ett
skrämmande sätt. Ingen har sett detta förrän lögnerna
nu avslöjas i PALME-nytt.
Algernons anhöriga har, mot
bakgrund av de nu framtagna uppgifterna,
formell och praktisk möjlighet att ta upp
ärendet på nytt. Detta kan ske genom
begäran om överprövning hos
överåklagaren i Stockholm; ärendet ligger
även hos justitiekanslern, genom
PALME-nytts försorg, och justitieministern är
utförligt och fortlöpande informerad.
Sven Anér
4/98:11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
