Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PALME-nytt
5
PALME-nytts kommentar till kommissionens avsnitt om Eva:
1 Jämför vad Eva själv säger till Kanalens Lars Borgnäs: ”Dagen därpå, den 1 mars, ringde Eva upp
polisen...”
2 ”besökte Marianne U PU (polisutredningen)” - ja, på Lars Borgnäs initiativ och tillsammans med denne!
3 Ja, det är helt riktigt att ”journalisten Sven A” ingav en utskrift av Kanalen-programmet från februari
1987 - men varför har kommissionen inte läst denna utskrift? Och varför blir Kanalens rapportering
intressant enbart mot bakgrund av min inlämnade utskrift? Varför har inte kommissionen kunnat begära in
all Kanalens rapportering, ex officio? Nej, det har uppenbarligen inte passat.
4 I varje fall en polispatrull har kl 22.50 kontrollerat ett lägenhetsbråk på Johannesgatan, men Eva ser ju
inte någon polisbil förrän 23.10?
5 Polisutredama har inte sorterat in Evas berättelse som polisspår! Finns flera sådana spår dolda? Ja, i
varje fall ett: piketen och de båda radiobilama vid Alexandra! Dem lyckades granskningskommissionen
aldrig hitta, trots att en hel bok skrivits i ämnet, ”Dominoeffekten”, av journalisten Sven A!
Kanalen P 1
17.2 1987
Det var med Kanalen som Lars
Borgnäs startade sin
genomlysande
mordjournalistik. Det var
Kanalen som väckte
allmänhetens undran: Kan detta
verkligen vara sant?
Jo då. Alla Borg näs
uppgifter kvarstår med
oförändrad styrka. Ingenting
har ändrats. Allt är lika svart.
Här det första avsnittet om
Eva. SA.
Lars Borgnäs: Men vi börjar alltså
Kanalen tisdag med nya uppgifter om
Palmemordet. I förra veckan kunde vi
här i Kanalen höra en kvinna /vittnet
"Ingrid”/ berätta om hur hon strax före
mordet på Olof Palme såg en ensam
polisman i en polisbil på
Drottninggatan här i Stockholm prata i
en walkie-talkie. Och efter
Kanaleninslaget blev polisen intresserad av det
här tipset för första gången på elva
månader och började söka efter
polisbilen, men ännu har man inte
hittat den bilen.
I dag ska ni få höra ett annat vittne,
hittills okänt. En kvinna som ringde
till polisen dagen efter mordet och
berättade öm vad bon sett på
mordkvällen men som sen dess aldrig
blivit kontaktad av polisen. Hon har
sett två mystiska män vänta i minst
tjugo minuter på något eller någon
bara ett kvarter från mördarens
förmodade flyktväg, och hon har sett
en polisbil komma åkande i krypfart
förbi männen. Och hennes iakttagelser
kan kanske ha ett samband med
iakttagelserna på Drottninggatan.
Våra reportrar Lars Borgnäs och
Ronald Niklasson har träffat kvinnan.
Vi kalla henne Eva. Hon är i
55-årsåldem, en kvinna med regelbundna
vanor. Hon är glad och vänlig, och hon
bor på Johannesgatan i centrala
Stockholm, alldeles intill Johannes
kyrka.. Det är 150 meter från övre
mynningen av trapporna från
Tunnelgatan, de trappor mördaren
flydde i efter mordet
Mordkvällen den 28 februari förra året,
en fredagkväll, hade Eva arbetat
kvällsskift. Hon slutade halv elva. Hon
tog bussen och gick sen av på
Kungsgatan. Hon gick som vanligt
runt hörnet till Sveavägen och vek sen
in på Tunnelgatan, vid den plats där
mordet skulle komma att ske en dryg
halvtimme senare. Hon tog
rulltrapporna uppför Tunnelgatan,
korsade Malmskillnadsgatan och vek in
till vänster, förbi Johannes
brandstation, in på Johannes
kyrkogård, förbi klockstapeln och fram
mot sin hemmagata, Johannesgatan.
Klockan var nu ca tio i elva, 22.50.
Det var då hon fick se de två männen
för första gången.
- Och där står, vid buskarna ungefär
därborta stod dom första gången jag såg
dom.
- Stod dom tätt ihop då?
- Nej, inte tätt ihop... och sen drog
dom sig längre ner mot trottoarkanten
och tittade upp och ner Johannesgatan.
- Så dom stod en 4-5 meter härifrån...
Johannesgatan, i trakten av
kyrkogården?
- Ja
- Och tittade åt båda hållen?
-Ja.
När hon passerat männen som var i
35-40-årsåldem ser hon runt hörnet, tio
meter ner på gatan, en röd bil stå och
gå på tomgång. Hon kopplar själv
ihop männen med bilen. Hon går in i
sin bostad, tar en snabb kopp kaffe och
tar sen hunden med ut på en kort
promenad. När hon kommer ut passerar
hon återigen de båda männen som
stårpå samma plats. Men nu drar dom
sig in i mörkret intill planket vid
brandstationen. Nu lägger hon märke
till att en av männen bar en blå,
halvlång skidjacka med midjesnöming
och beige ok över axlama.
En av männen håller någonting i
handen. Eva ser inte vad det är för det
är mörkt
- Ja., det är rätt mörkt här på kvällarna,
men det var ju någorlunda ljust om vi
säger... inte som på en gata, för det är
ju lite mörkare här, här finns ingen
lampa. Det är rätt mörkt här. Hela den
här vägen.
3/00:5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
