- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2000 /
11

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3/00:11

Sammanfallande anmärkningar

Detta uppslag är från mars 1986, då Sunniva T första gången lämnade uppgifter
till mordutredningen. Det finns inget i materialet som talar mot att Sunniva T
gjort de iakttagelser hon redovisat. Hennes uppgifter är på många sätt
detaljerade, konsistenta och synes inte innehålla några motsägelser. När det gäller
tidpunkten talar fakta snarast mot middagsgästens antaganden; denne borde med
tanke på vad han uppgivit om förhållandena under vandringen till hotellet ha
lämnat lägenheten i sådan tid att han kom ner på Sveavägen innan mordet
begicks.

Men det finns också ett antal skäl till att bedöma tipset med försiktighet.
Tidpunkten är och förblir oklar. Även om middagsgästen skulle ha misstagit sig på
tiden, kan Sunniva T ha gjort sin iakttagelse en längre tid efter det att gästen
gick än hon själv trodde. Det finns i alla händelser inget att hänga upp en
preciserad tidpunkt på. De uppgifter Sunniva T lämnat om hur den aktuella
polisbilen närmare såg ut är relativt vaga. Hon kunde inte identifiera någon av de
po-lisbilstyper som förekom vid rekonstruktionen. De siffror hon hade sett på
backspegeln förekom enligt PU inte på polisbilar. Sunniva T uppgav själv i
förhöret an hon var "mycket dålig" på bilmärken. Det avsätter rätt tydliga spår i
den beskrivning hon kunnat lämna avseende fordonet.

Den ”förklaring” som PU tycks ha stannat för, dvs att Sunniva T sett ett
bevak-ningsfordon, synes samtidigt sannolik och den kan mycket väl vara riktig.
Några övertygande belägg för att uppgifterna kan förklaras på detta sätt föreligger
dock inte. Sunniva T var relativt van vid att se bevakningsfordon, inte minst bör
hon ha sett Svensk Bevakningstjänsts bilar tidigare. Det talar mot att hon skulle
identifiera en väktarbil som polisbil. Av förhöret med henne framgår vidare att
hon skilde mellan ljusa och mörka polisbilar (detta var vid den tid då såväl de
blågula som de äldre svartvita polisbilarna fanns i drift). Hon identifierade
denna bil som "mörk", dvs den svartvita typen. Svensk Bevakningstjänsts bilar var,
enligt vad som framgår av de bilder som intagits i uppslaget, vita med blågula
symboler. Man kan tänka sig dem förväxlade med de nya polisbilarna, men
knappast med den äldre modell, som Sunniva T sade sig ha sett. Det är kort sagt
en fullt möjlig men inte alldeles utömmande förklaring som PU fastnat för. Så
framställs den ju inte heller av utredningsmännen själva. Det förtjänar också
understrykas att PU trots ingående utredning alltså inte lyckats få fram vilken
bekvakningsbil och vilken väktare Sunniva T i så fall skulle ha sett.

De utredningsåtgärder som vidtogs i mars 1986 inskränkte sig till samtalen med
Sunniva T och Rolf G samt en allmän kontroll av var diverse polisfordon
befunnit sig. Det tycks som om utredarna lagt tipset till handlingarna efter det att
de ansett sig ha kunnat konstatera att det inte kunde ha varit någon polisbil.
Utredningen i detta skede ter sig grund, illa dokumenterad och bitvis uppenbart
bristfällig. Det gäller t ex den första kontakten med Rolf G, som resulterade i en
fragmentarisk förhörsanteckning. Av dokumentationen att döma tillfrågades han
inte om han sett några polisbilar etc, vilket han borde ha gjort om han hade gått
den angivna vägen vid den angivna tidpunkten. Detta är ännu en illustration till
polisarbetets brister vid denna tid.

PALME-nytts kommentar till
kommissionens avsnitt om Ingrid:

1 Nej. De siffror Ingrid såg, enligt vad hon berätttade för
undertecknad Anér, var -520, dvs hon uppfattade endast de tre
sista siffrorna i ett fyrsiffrigt nummer. -520 har i debatten
jämförts med kommissarie Dahlsgaards polisbilsnummer 1520.
men den eventuella parallellen drar inte kommissionen.

2 Här kommer det närmast otroliga in att kommissionen inte
noterar att den hörde och utpekade väktaren själv förnekar att
det kunde ha varit honom som Ingrid sett! Innebär detta att
polisen i sin utredning förtigit den avgörande uppgift som välter
polisens väktarteori över ända? Eller har kommissionen hoppat
över ett sådant avsnitt i polisutredningen? Svårt att säga.
Uppenbart är i varje fall att kommissionen inte studerat
facklitteraturen i ämnet, inte tagit reda på vad t ex Lars Borgnäs
tagit fram! Otroligt, möjligen i någon form kriminellt.

3 Jämför punkt 1. Det är alltså helt riktigt att några
polisbilsregistreringsnummer som inleds med ”0” inte finns, men
Ingrid har ju som nämnts aldrig sett någon nolla. Hon har helt
enkelt inte uppfattat den första siffran, som alltså t ex kan ha varit
en etta.

4 ”Inte lyckats få fram”? Väktaren ska ju enligt både Almblad
och Ingvar Eriksson ha varit identifierad och hörd, och han skulle
ju ha bekräftat att det måste ha varit honom Ingrid sett!

5 Polisarbetets brister”, jo, det går att säga. I själva verket rör det
sig ju om avsiktligt grov förvanskad dokumentation. Fallet Ingrid
och dess osannolika handläggning från utredande polisers och
inte minst åklagares sida borde självfallet ha lett till att
kommissionen anmält fallet Ingrid till någon rättsvårdande
instans, t ex JK. Inte gärna RA, eftersom Almblad blivit RÅ:s
man.

Vad kommissionen borde ha gjort hade givetvis varit att inge en
anmälan till någon lämplig rättsvårdande instans (om någon sådan
stått att finna) med innebörd att i fallet Ingrid har uppenbarligen
polis och åklagare samarbetat genom att på osannfärdiga grunder
vifta bort vittnet Ingrid.Så sker inte. Kommissionen ger polisen
en liten skrapa, men låtsas aldrig misstänka polisiär kriminalitet.
SA,

PALME-nytt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2000/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free