Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
PALME-nytt
Kjellsson går emot Lidbom - och
får avsked
23.4.2000. Likalydande brev till Statsrådsberedningen och UD. F k: Chritisan Leffler.
Mot bakgrund av /bilagor/ önskar jag för statsrådsberedningen och UD understryka nedanstående märkliga
förhållande:
Vid mitt oamman träffande den 10 september 1992 med dåvarande kabinettssekreteraren Lars-Åke Nilsson
samt ett par andra representanter för UD lämnas från Nilssons sida ett antal uppgifter rörande Christian
Lefflers påstådda handläggning av Parisdelen av Affären Chamonix; jag ber såväl statsrådsberedningen
som UD noga läsa hela den sammanfattning jag här överlämnar och som på intet sätt korrigerats av UD.
Leffler skulle alltså, enligt Nilsson, ha varit drivande kraft bakom det extraordinära flygarrangemanget
Paris-Genéve(-Chamonix)-Paris, och han skulle därvid, på den svenska ambassaden i Paris, ha
personligen samarbetat med den på ambassaden närvarande ambassadören Carl Lidbom.
Men: när dåvarande huvudsekreteraren, Per Kjellsson, vid den dåvarande Palmekommissionen
(Marjasin) på bifogad sida 14 ur PALME-nytt nr 4/2000 (sidan 28 i Kjellssons PM ”Polisspåret” , 1996-
05-21), ska redovisa vilka vittnen som kan vitsorda Lidboms närvaro vid ambassaden under natten då Olof
Palme mördades skriver han som synes att ”inget vittne bekräftat uppgiften”.
Påståendet är sensationellt. Sedan kabinettssekreterare Nilsson för mig på sitt tjänsterum på UD noggrant
beskrivit Lefflers alla insatser denna natt, samordnade med den likaledes personligen närvarande Lidbom,
rapporterar nu Kjellsson, under ämbetsansvar inför en av riksdagen begärd och av regeringen tillsatt statlig
kommission, att ”inget vittne bekräftat” att Lidbom skulle ha befunnit sig på ambassaden denna natt.
Uppenbarligen godtar Kjellsson - som omtalar att han läst igenom alla dokument i den fyra pärmar digra
Chamonix-akten hos UD - inget påstående från vare sig Lidboms eller Lefflers sida att Lidbom och Leffler
samtidigt skulle ha befunnit sig på Parisambassaden denna mordnatt.
Den vidare behandlingen av Kjellssons PM är snabbt beskriven. Några veckor efter inlämnandet av sin PM
till Marjasin, i maj 1996, entledigas såväl Kjellsson som Maijasin raskt från Palmekommissionen (numera
under otndöpning till Granskningskommissionen); möjligen är Kjellssons polisspårs-PM hans sista
prestation inom Marjasinkommissionen.
Denna PM överlämnas nu till den tillträdande Ericsson-kommissionen, men den finns - så vitt jag kunnat
se - inte med en stavelse omnämnd i granskningskommissionens betänkande från 1999, liksom heller inte
vare sig Lidboms eller Lefflers namn förekommer i betänkandet. Jag drar slutsatsen att Kjellssons ldara
desavouering av Lidbom/Leffler inte varit populär inom den efterföljande kommissionen, numera försedd
med annan huvudsekreterare än Per Kjellsson (i dag lagman i Västerås).
Saken är självfallet ytterst allvarlig, av flera skäl:
1 Kjellssons PM har, frånsett via PALME-nytt, inte fått någon som helst publicitet Jag farm den i fjol hos
riksarkivet där den börjat samla damm;
2 Kjellsson bedömer uppenbarligen alla Lefflers påståenden som osanna, därmed rimligen också Lidboms;
3 Vad Lidbom faktiskt företagit sig under mordnatten, och var han befunnit sig, är därmed helt okänt.
Påståenden - i vänboken ”Den godhjärtade buffeln”, Bergstrand-Ahlin, 1997 - om ett nattbesök hos en
dam i den parisiska bekantskapskretsen har alltid tett sig skröpliga och kan numera helt avfärdas, sedan jag
nyligen funnit att ett påstått telefonsamtal från Lisbeth Palme på Sabbatsberg till Lena Lidbom på
Parisresidenset aldrig ägt rum; ”det kunde inte kopplas fram”, omtalar för mig den undersköterska, Lena
östeman, som tog Lisbeth Palme om hand den första timman på Sabbatsberg.
Lisbeth Palme ringde aldrig ett tidigt samtal till Lena Lidbom, vilken i sin tur då inte kunde ringa till
Lidboms väninna vilken i sin tur inte kunde lämna över telefonluren till Lidbom.
4 Utrikesdepartementets höga tjänstemän, W a kabinettssekreterare Nilsson och förstesekreterare Leffler,
har uppenbart ljugit i den onda avsikten att fria lidbom från märkliga lögner och förtiganden avseende
denna Parisnatt, inkluderande inte minst den absurda berättelsen om en flygning med ett av president
6/00:4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
