- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
17

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PALME-nytt

manipulerats, æh det har han skrivit i
en inlaga. Och Christoffer Collin,
Taubes rättsliga ombud i
kammarrätten, han har skrivit att
banden inte stämmer med hans
minnesbild och anteckningar från
rättegången, och han vill bli hörd av
polisen.

Åklagare, överåklagare, riksåklagaren
och justitiekanslem har alla fått
anmälningar och överklaganden från
Staffan Taube, och deras beslut är ett
och detsamma: ingen anledning till
förundersökning, och någon närmare
motivering ges inte.

Rättssystemet har behandlat Staffan
Taube väldigt illa, dom har stämplat
honom som rättshaverist, säger
kriminalinspektören PO Eklund när jag
talar med honom. Och senast i april i
år kom ett nytt, negativt beslut från
överåklagare Björn Eriksson, utan
motivering:

Björn Eriksson: Ja, det där... man kan
säga så här, nu har jag inte
handlingarna här va, så att jag har inte,
jag har inte beslutet heller framför
mig. Men rent allmänt så är det ju på
det viset att man gör en bedömning, så
att säga, om man tror att det här
kommer att... att leda någon väg. När
vi skriver våra beslut så är dom ofta
ganska så kortfattade.

Programledare: Men att ingen enda
åklagare tycker det finns anledning att
låta polisen undersöka hur det
egentligen ligger till med banden, det
är ändå märkligt Det borde dom göra,
tycker Christina Gustafsson på Ekot:

Chr Gustafsson: Jaa, det vore det
absolut. Att man gjorde en normal
förundersökning. Det är ju inget som
skadar någon person, och då kan man
kanske möjligen få reda på vad det är
som har hänt. Och det är ju väldigt
märkligt att man tycker att man
absolut inte behöver göra det.

Programledare: Där håller du med
Staffan Taube?

Chr Gustafsson: Ja. Nej men jag håller
med. allting låter väldigt konstigt.

Programledare: Randi
Mossige-Norheim är researcher på P 1 Morgon:

Randi Mossige-Norheim: Jag har

lyssnat på hans historia, om och om
igen. Ringt upp honom och antecknat
och försökt förstå och tänkt att det här
är något jag borde göra Lagt det åt
sidan och så har veckorna gått. Och så
har han ringt igen och så har det varit
så där.

Programledare: Kommer du ihåg hur
länge sen det är du böljade prata med
honom? Upprinnelsen ligger ju fyra år
tillbaka 1997, den här rättegången
som det handlar om. Och banden från
den.

R Mossige-Norheim: Mm. Jag
kommer ihåg året. Det var februari
eller mars 2000. Som jag pratade med
honom första gången. Och har otroligt
obegripliga anteckningar från det
tillfället. För att det är på något sätt
som att han... alltså första gången som
han pratar med en ny person känns det
som att han är rädd för att man ska
sluta lyssna, så att då får man, då får
man allt, i samma telefonsamtal. Och
det är väldigt mycket information, och
det är också som att han är rädd för att
jag ska lägga på luren, han är rädd för
att jag ska tro att han är galen. Och...

Programledare: Vad tror du då?

R Mossige-Norheim: Jag tror absolut
inte att han är galen. Men däremot så
tror jag att man kan, i värsta fall, av
att berätta en historia om och om igen
så är det som att man kan bli så
angelägen att det ska låta riktigt, så att
det kan bli som ett slags
självuppfyllande profetia. Att man blir
så forcerad när man ska berätta sin
historia så att det till slut låter som om
man inte är riktigt klok.

Programledare: Men när det gäller
själva sakfrågan ändå, den här allvarliga
anklagelsen han har kommit med, hur
mycket vet du om den? Hur mycket har
du kunnat undersöka den?

R Mossige-Norheim: Jag har
egentligen inte undersökt den. Jag har
inte lyssnat på några band, jag har hört
det berättat för mig. Min första
reaktion var att själva frågan i sig var
ett vanligt arbetsskademål, han har
blivit mobbad på sin arbetsplats,
någon hade sagt saker somvar konstiga
och lögnaktiga enligt honom i rätten.
Och sen så, när han hade bett att få

lyssna på de här banden, så var de här
uttalandena spårlöst försvunna. Som
om det aldrig hade inträffat Och sen
var det så konstigt att varför skulle
någon vilja... vem vinner på att radera
ut de här utalandena? Det var... det
fanns liksom ingen självklar vinnare,
det fanns ingen förlorare heller. Men
tänker man tanken... ja, bara faktum
att det skulle vara möjligt att, i en
rättsinstans i Sverige, manipulera
rättegångsband i ett låst skåp och sedan
sätta tillbaks dom sedan de varit
manipulerade - alltså bara den tanken är
svindlande. Så det var väl det som
gjorde att jag fortsatte att prata med
honom.

Och så räcker det på sätt och vis att
tänka sig in i att jag vore han? Hur
spöklikt det vore, om jag vore han och
hörde mina reaktioner, min tvekan och
hur jag liksom... jaha... och så alla de
här sakerna som han möts av - den
tanken räckler ju för att man blir
liksom provocerad nog att i alla fall
fortsätta att lyssna.

Programledare: Staffan Taube har ju
också kontaktat andra journalister.
Varför blir det ingenting?

R Mossige-Norheim: Det blir ju en
slags kollegial rädsla för att göra bort
sig, det är precis det det är. Alltså: nån
tror att för att någon annan har sagt,
vare sig TV 3 eller Ekot eller någon
annan redaktion har sagt att det där är
en rättshaverist eller det ligger
ingenting i det, så utgår man från att
det måste stämma. Jag vet att jag, vid
något tillfälle, gick till det som heter
gräv-redaktionen, när den nyss hade
startat, och berättade de här tåtama och
fick just bemötandet: Tänk på din
heder, ja det där det måste du förstå att
det där är en rättshaverist. Det blir man
ju provocerad av.

Programledare: Men du menar att du
blev vamad där? För att engagera sig,
för att göra fel saker?

R Mossige-Norheim: Ja budskapet var
ju absolut att ”tänk på ditt rykte”, på
något sätt.

Programledare: Är det inte allvarligt
om journalister tänker så, tycker jag?

R Mossige-Norheim: Mm, verkligen.
Men ju mer du frågar, då blir det ju

7/01:17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free