- Project Runeberg -  Palme-nytt-boken / 2001 /
12

(1993-2001) Author: Sven Anér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Sven Anér died in 2018, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nr 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PALME-nytt

12 miniubåtar inom de sovjetiska

specialförbanden fanns t ex omnämnd i
en av de specialorienteringar från
försvarsstabens underrättelseavdelning
som ges en relativt vid spridning inom
försvarets olika delar. Det som var en
överraskning borde inte ha varit det.

Min tes är, att de marina
diversionsbrigadema - varav en i
Östersjöområdet - började att sättas upp
i slutet av 1960-talet. Sannolikt
utnyttjade den då inledningsvis äldre
materiel, och det var inte förrän mot
mitten av 1970-talet som den i någon
större utsträckning kunde utnyttja den
mer moderna materiel som tagits fram
speciellt för de nya uppgifterna
De första rapporterna från våra kuster
som tyder på användning av mini ubåtar
kan dateras så tidigt som 1969-70.
Därefter finns enstaka rapporter under
1970-talet, även om det är sannolikt att
det under detta decennium skedde en
gradvis utveckling av det samlade
systemet med dess olika enheter och
med de krav på dolt uppträdande, dolt
samband, stor uthållighet mm som
måste ställas på denna typ av förband.
En central del i

ubåtsskyddskommissionens rapport var
påståendet om större samordnade
operationer. Sådana hade då
konstaterats under sommaren 1982,
och kommissionen utgick från att det
inte handlade om tillfälligheter utan
om ett större mönster.

Första gången som det finns tecken
på en sådan större samordnad operation
mot Sverige är 1975. Detta skulle då
vara möjligt att förena med min tes om
hur den marina diversionsbrigaden
växte fram. Under 1980-talet har dessa
operationer därefter återkommit med
en regelbundenhet som varit
imponerande från rent tekniska
utgångspunkter.

Den marina diversionsbrigaden är ett
relativt litet förband, som sorterar
direkt under den militära
underrättelsetjänstens speciella
avdelningar. Förutom stab- och
understödsdelar antas den innehålla 2-3
bataljoner attackdykare, en bataljon för
fallskärmsinsatser samt en bataljon
försed med olika typer av
undervattensfarkoster. 1 alla sina delar
är det sannolikt att brigaden omfattar
500-700 man.

(Notl4. Suvorov ger på sid. 150 i
sin bok en beskrivning av den marina
diversionsbrigadens organisation och

uppgifter.)

PALME-nytts kommentar: Har Bildt
direkt plankat hela Suvorov, efter att
ha svall honom med hull och hår? Var
tar dä "min tes" vägen? Är det hela
tiden den avhoppade Suvorovs tes det
handlar om?

Avgörande viktigt, som sagt, att
lokalisera denne Suvorov och hans bok
- vilket ingen tidigare svensk
kommentator har gjort? Det kan ju
PALME-nytt inte med säkerhet veta,
men det verkar knappast troligt. När
trycktes dessa

krigsvetenskapsakademiens handlingar
för 1990? Först en bra bit in på 1991?
Vid det laget var Carl Bildt i så Jall,
inte minst till sin egen glädje,
bortflyttad till den bakersta
skräphyllan.

Liksom andra diversionsforband
uppträder den marina brigaden dold.

(Som synes är brigaden inte längre
enbart en tes uppfunnen av Bildt ulan
har nu fått total verklighetsprägel: så
här ligger det till!). Det innebär att dess
personal oftast uppträder som delar av
personalen från andra förband, t ex
marininfanteriet, och att dess materiel
också döljs av andra aktiviteter. Det
förefaller sannolikt att baseringen vad
gäller utgångspunkterna för
operationerna delvis är rörlig.

Brigadens undervattensfarkoster är av
flera olika slag. (Följ med nu!)

Förutom attackdykamas användning av
olika typer av hjälpmedel för att
snabbare kunna förflytta sig förefaller
det att finnas två huvudtyper av mindre
ubåtar inom förbandet. Dessa två
huvudtyper har omnämnts i bl a
amerikanska källor.

(Not 15: I en artikel av Jack
Anderson i Washington Post 6 maj
1990 omnämns i samband med
ubåtsoperationer mot Sverige två
sovjetiska miniubåtstyper med
amerikanska kodbeteckningarna
”Argus” och ”Zbuk”.)

PALME-nytts kommentar: "Zvuk"
bör det nog vara, betyder "ljud". Ryskt
"b" blirvårt "v".

När er redaktör för ett antal år sedan
besökte överbefälhavarens bibliotek vid
Lidingövägen i Stockholm bläddrade
jag mig igenom den klassiska Jane ’s
Fighting Ships, men jag fann över
huvud taget inga sovjetiska miniubåtar
av den typ Bildt nämner. Inga som
vore tänkbara för de uppdrag som delas
ut av Bildt. Kan Jätte ’s Fighting Ships

ha missat en hel liten rysk armada?
Knappast, svarade den gången en
representant för Jane s redaktion i
London:

- Förutsättningen för att vi ska
kunna sälja vårt uppslagsverk är att vi
har alla krigsfartyg med. Alla länders
alla krigsfartyg. Annars lutr vi inte på
denna exklusiva marknad att skaffa.

Då jag i dag tar kontakt med ÖB:s
bibliotek upplyser en något skamsen
assistent att Bildts tal ej längre förvaras
i biliotekets lager:

- Vi har en öppen verksamhet. Talet
är förkommet.

- Stulet?

- Som sagt: vi har en öppen
verksamhet.

Den mindre typen är den som
ubåtsskyddskommissionen konstaterade
i Hårsfjärden. Det rör sig om en
mini ubåt med en längd kring 10 m,
okonventionell utformning och en
sannolik besättning på 3-4 man. Den
används för transport av vapen och
personal långt in i skärgårdarna och har
en relativt lång uthållighet även om
den knappast klarar av operationer på
egen hand tvärs över Östersjön.

Enstaka exemplar av denna miniubåt
är försedda med larvband för att med
stor precision kunna utföra vissa
arbeten på botten. Det kan t ex röra sig
om precisionsinsatser mot kablar i
förbindelse- eller minsystem.

En större typ av miniubåt har en
längd kring c:a 30 m, -

Carl Bildt har nu sedan länge släppt
förtöjningarna till verkligheten, men
hans guldgalonerade publik skruvar sig
nu oroligt. Någon debatt följde aldrig
på det Bildtska inträdesanförandet i den
svenska krigsvetenskapsakademien.
Några undrande "jaså" fick avsluta.

- tjänar som bas och stöd för de
mindre miniubåtama, har stor
aktionsradie och kan ha en uthållighet
på över en månad. Här finns sannolikt
en besättning på 6-7 man, och
dessutom kan ubåten medföra
besättning och personal till de två
mindre ubåtar som den kan föra fram
mot operationsområdet

Själva ubåtsförbandet inom
diversionsbrigaden har sannolikt ett
begränsat antal ubåtar. De relativt
omfattande operationer som utförts
mot Sverige regelbundet under
1980-talet skulle kunna genomföras av ett
förband som har t ex åtta ubåtar av den

9/01:12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:26:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/palmenytt/2001/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free