- Project Runeberg -  Irland och Parnell /
12

(1891) [MARC] Author: Otto Wilhelm Ålund - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Unionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IRLAND OCH PARNELL.

3. Unionen.

Det irländska parlamentet, hvilket, som vi erinra 088,
uteslutande bestod af engelska protestanter, framlefde länge
sitt skugglif utan att visa minsta tecken till själfständig-
het. Det var ett blindt värktyg i de engelska ståthållarnas
hand och utfärdade lydigt alla lagar som gingo ut på
den irländske katolikens förtryckande och ruinerande.
Men när den härskande klassen började själf få känna
förtrycket och såg sitt välstånd allvarsamt hotas af den
engelska handelslagstiftningen, som hindrade den att söka
den bästa marknaden för sina produkter, då började äfven
den ropa på förtryck. Ett starkt missnöje med Englands
styrelse uppstod efterhand äfven bland protestanterna, och
den senare delen af 18:e århundradet såg den ovanliga
företeelsen af en opposition i det irländska parlamentet.

En ny generation hade vuxit upp, som hämtat sin
andliga näring ur de stora franska skriftställarnas läror
om religiös och borgerlig frihet. Dessa nya idéer voro
allmänt spridda på Irland både bland katoliker och pro-
testanter, och det nu började amerikanska frihetskriget
hade gifvit ett stort föredöme. En utvald skara af sådana
unga män satt i parlamentet i Dublin, där de i Henry
Grattan hade en ledare, hvilken med glödande frihets-
kärlek förenade en vältalighet som i kraft och hänförande
eld sällan haft sin like. Grattan och hans vänner förde
ej blott protestanternas, utan äfven katolikernas talan,
och så oemotståndligt var deras anfall och så farlig den
ställning hvari England befann sig, att det måste upp-
häfva det förhatliga veto, som parlamentet i London ut-
öfvade öfver det irländska, och vidtaga flere mildringar
1 strafflagarna. Så borttogs nu omsider förbudet för ka-
toliker att förvärfva egendom, och de hade hädanefter
äfven rösträtt vid parlamentsvalen; väljas kunde de där-
emot alltjämt icke. Afven lägre ämbeten och tjänster
kunde nu beklädas af katoliker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 6 22:15:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/parnell/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free