Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONEN.
Dessa eftergifter hade dock det vanliga felet att
endast vara af nöden framtvungna halfva åtgärder. Det re-
ligiösa förtrycket fortfor ännu ominskat. En resning mot
tionden utbröt, men dränktes i blod: den engelska stats-
kyrkan kvarhöll ännu med järnklo de rika irländska
biskopsstolarna och prästgällen. Och nu hade dessutom
franska revolutionen utbrutit. Dess maningar till folken
att resa sig mot sina förtryckare funno ingenstädes tack-
sammare jordmån än i Irland. Ett stort förbund, kallat
De förenade irländarna, bildades af både protestanter och
katoliker, löften om hjälp från Frankrike erhöllos, och en
stor resning utbröt. Den blef dock af England utan
svårighet nedslagen, och en fransk flotta med landstignings-
trupper tvangs att vända om med oförrättat ärende.
På engelska tronen satt vid denna tid Georg III,
en konung som under långa tider var sinnesrubbad, men
äfven under sina friska mellantider var en man med
synnerligt trångt och inskränkt förstånd. Han förenade
därmed en tro på konungarnas gudomliga rätt och en
halsstarrighet i vidhållandet af sina själfhärskaridéer,
som sällan varit sedda ens i despotiskt styrda län-
der. Det var han som genom sitt hat till allt hvad fria
— styrelser heter vållat England förlusten af dess ameri-
kanska kolonier. Han ville nu krossa den "upprorsanda"’,
som fått insteg på Irland, och såg bästa medlet därtill i
upphäfvande af det irländska parlamentet, hvilket han
betraktade som härden för det onda.
Planen var egentligen hans förste minister William
Pitts, som därmed ville skydda och befästa rikets enhet,
på samma gång han ville försona de katolska irländarna
genom likställighet i rättigheter med protestanterna. För-
slaget mötte naturligtvis ett skarpt motstånd från det
nationella partiet i parlamentet, hvars sträfvande redan nu
gick ut på ingenting mindre än fullkomlig själfstyrelse
för Irland. Det förkastades 1799, men återupptogs året
därpå med exempellös hänsynslöshet. Engelska regeringen
lät Londonparlamentet, uttryckligen för detta ändamål,
bevilja sig 1,600,000 pund, eller nära 29 millioner kronor,
och använde denna summa till en bestickning i stor skala
af valmännen i de små irländska städerna, de s. k. "ruttna
köpingarna’, som då, i likhet med hvad fallet var i Eng-
land ända till 1832 års parlamentsreform, sände det öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
