Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Parnell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLAND OCH PARNELL.
sig från sina platser och med skallande lefverop och
svängda hattar bragte honom sin lyckönskan och sina
sympatier.
x
Hade Parnell fått dö i detta ögonblick, skulle han
lämnat efter sig utan minsta fläck namnet som en af
Irlands största välgörare och ädlaste patrioter. Han hade
gjort det aktat i de engelska rådslagen. Han hade åt
den irländske bonden skapat ett bålvärk, mot hvilket
godsherretyranniet brutits, höjt honom i hans egna ögon
och öppnat honom vägen till oberoende och välstånd.
Han hade upptagit O’Connells värk, men i ett helt annat
omfång, och bragt frågan om själfstyrelse för sitt land
så nära en lycklig lösning, som det för Irland ensamt
var möjligt att bringa henne. WSlutligen hade han för
den stora saken skaffat det en mäktig bundsförvant —
den mäktigaste af alla — i den allmänna meningen inom
det stora liberala partiet i England själf — samme bunds-
förvant med hvars bistånd emancipationen vunnits och
statskyrkan störtats. Från det ögonblick Englands libe-
rale gjort Irlands sak till sin kan utgången ej längre
vara oviss: beviljandet af inhemsk styrelse och eget par-
lament åt systerön är numera endast en tidsfråga, och
att så är, det är mer än någon annan enskild mans
Charles Stewart Parnells värk.
Och bevekelsegrunden för detta outtröttliga, själf-
uppoffrande arbete för ett folks väl, var den denna van-
liga, egennyttiga ärelystnad, som smeker en nation för
att sedan kasta sig upp på dess rygg och behärska den?
Nej, svara enhälligt efter tribunens död alla opar-
tiska domare, för denna simpla ärelystnad var han helt
och hållet främmande. <Driffjädern för hela hans offent-
liga lif var en djup medkänsla för de förtryckte och ett
glödande hat till förtrycket, endast och allenast de.
Det förefaller till en början nästan oförklarligt, huru
denne till utseendet kalle och känslolöse engelsman kunde
vinna det irländska folkets hjärtan i en grad som före
honom knappast ens O”’Connell, hvilken dock var deras
stam- och religionsförvant, och där så rotfästa sig, att
ej ens den förmörkelse som öfvergick hans sista dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
