一58-Aterstäende handen i bondens ben, hvilken sälunda uu åter blef framdragen, Her Vesper föreslog att lägga honom på bordet ch den muntra herrn röjde hastigt undes thekoppar och glas, schackbräden och tidningsblad, hvarefter Jan Janson lades på des grßeklädda bordsskifvan. Den stortalige herr hade fätt en så hård nöt att tugga på, att han blef, Jiksom professorn, en overksam skådare, Hastig! utropade den frimodige: "Han är masquerad! Icke engång detta ar hans rátta ansigte!"' "Bort med masquenl' ropade den muntre nch i ett ögonblick slet Herr Vesper larvet af den öfverrumplade, Men nu fordubblades herrarnas bestört ning. Det ansigte de nu fingo skáda, ya icke en menniskas, Ett euda brinnande ög guistrade midt i dess panna, den vildt hãn skrattande. mannen frustade gnistor. Her.