rarna drogo sig tillbaka af faso, och stirrade hemskt på det skrattande vidundret, Då uppläts dörren liksom af en osynlig hand, en kall fläckt susade genom sulen, och tyen-EB0 ne gestalter i svepningsdrägter sväfvade in 0 J genom dörren. Den ena red drömmande på en pegas, den han emellanåt tuktade med ridspöet och uppmuntrade med tilltalet:"hopp Blanke! hoppsan!" Den andra vülnaden, swept i den elegantaste och tunuaste tyll och de nättaste floskler, bar i handen en lur som, alt dömma af den vida mynningen, màste varit gjallarhornet. Hela gestalten tycktes för öfrigt vilja gifva sig air af att yara en gud, brodzaimasloiq Den ridande gestalten hviskade med dof röst: "Hu, jag ryser alt stå upp ur min graf och andas luft igen. Men jag kan omöjligt se edra strider,som jag så ofta delat, utan att skynda alt infuna mig på stridsfältet, Hejsan, bröder! Gå på, gå p!