Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Varför man bör äga ett namn - 4. Huru man tager sig namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
OM SLÄKTNAMN
av dem alla i den mest praktiska av alla tider, skulle
icke inse detta!
Visserligen är det sant, att denna klass såsom sådan
har många helt viktigare frågor att sysselsätta sig med,
och att det ännu återstår mycket arbete innan den hunnit
tillkämpa sig en lyckligare tillvaro och en självständigare
plats i samhället.
Men det torde likväl icke vara ur vägen, att i tid
även ägna en tanke åt namnfrågan, som ändock förr eller
senare enligt sakens natur och vunna erfarenheter måste
tränga sig fram.
Dessutom kan den också äga en betydelse i
arbetsklassens utvecklingsarbete, som icke är att förakta.
Behovet av mer individuella namn och en därav följande
namnbildning är i alla händelser en kulturrörelse, som i
stort sett utgör ett bevis på vaknande
självständighetskänsla och medvetande av egen kraft och eget
människovärde, och skall säkert också på detta sätt uppfattas av
övriga samfundselement.
4. Huru man tager sig namn.
Redan nu pågår visserligen en namnändring, om ock
i mindre skala, men ofta efter en egen behaglig melodi
och på ett okunnigt och naivt sätt.
Detta är ju för övrigt icke att förundra sig över.
Vid forna tiders namnändringar var det vanligen boklärda
män, präster och ämbetsmän, som skötte namnbildningen,
eller ock hade man, såsom adeln, hjälp av riddarhus och
riksheraldiker för att uppfinna ett lämpligt namn. Nu är
det kroppsarbetarna det huvudsakligen gäller, och dessa
ha icke haft tid och tillfälle att förvärva de
förutsättningar, som kunna erfordras därför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
