Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett statistiskt arbete om Sveriges adel, af H. Rosman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om man med hjelp af ätternas medellifslängd, söker
konstruera en tidslängd för generationerna, finner
man, att äfven denna tyckes aftaga med ätternas
ålder, så att treledsätterna hafva en längre
generationslängd än fyraledsätterna etc.
En jemförelse mellan lefvande och döda ätter, ordnade
efter tiden för adlandet, tyckes ådagalägga att inom
hvarje grupp på 25 år de döda släkterna utgöra en allt
större procent af samtliga under gruppen upptagna, ju
längre tillbaka i tiden de blifvit adlade, de lefvande
däremot en mindre. Detta skulle tyda på att för
ätterna liksom för individerna åldern är den förnämsta
dödsorsaken. Dock märkas här flera kastningar och
särskildt visar det sig att för ätterna af gammal adel
de kvarlefvandes procent varit större än for de under
1600- och början af 1700-talen adlade. Författaren
söker förklara detta undantagsförhållande så, att
den äldre adeln länge bibehållit sin karaktär af
jordadel, och därigenom sparat mera lifskraft än
de senare tillkomna ätterna. För sannolikheten af
en sådan förklaring talar äfven den omständigheten,
att rörande de grefliga och friherrliga ätterna det
procentiska talet för de kvarlefvande af gammal adel
är långt större än rörande adeln i gemen.
Genom framkonstruerande af mortalitetskoefficienterna
söker författaren gifva styrka åt den lag, som han
redan funnit antydd, när han ordnat ätterna efter
led, nemligen att dödligheten inom ätterna aftager
med åldern, så att dödsfaran skulle vara störst under
de första åldrarna och leden, men minskas, när dessa
lyckligen vore genomgångna.
En utredning af dödligheten under olika tidsperioder
visar ganska stora skiftningar, hvilka dock, enligt
författarens mening, varit oberoende af de yttre
förhållandena, adlandets mängd och tidernas glans
eller nedan.
Under jemförelse mellan de olik-ledade ätterna
från åtskilliga synpunkter fixerar författaren allt
närmare de lagar, han trott sig finna för ätternas
utslocknande. Vid en öfversikt öfver ätternas
tidsform och utseende konstaterar han för abstrakta
medeltalsätter en tendens för dessa att ha sin största
utsträckning från jemt stigande mot jemt fallande i
andra till fjerde led alltefter ledens växling mellan
två och sju. För några exempelsvis tagna ätter är
formen naturligtvis långt mera oregelbunden.
Fördelningen mellan könen har gifvetvis för studiet
af ätternas fortbestånd en stor betydelse. Härvidlag
visar det sig, att tvåledsätterna hafva procentiskt
färre mankön än treledsätterna o. s. v. Vid de
särskilda leden inom hvarje grupp är mankönets
betydelse i jemnt nedgående för hvarje led, men håller
sig inom de flerledade ätterna regelbundet högre än
kvinnokönet tills vid det sista ledet kvinnokönet
kommer i stor öfvervikt. Denna konstanta växling med
leden uti könens tal är synnerligen märklig.
Motsvarande regelbundenhet återfinner författaren
vid studiet af ätternas statistiska historia,
d. v s. äktenskapligheten, fruktsamheten och
dödligheten. Giftermålsfrekvensen aftar med leden i
jemnt nedgående, ända till det sista ledet, då den
gör ett ännu skarpare fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
