Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett statistiskt arbete om Sveriges adel, af H. Rosman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårigheterna för ett sådant studium betingas
af de olika gränser, som samhällsformerna sätta
för den sociala ätten. Dessa kunna bestå i skrifna
privilegier eller andra lagstadganden, de kunna också
vara fastslagna endast i det allmänna medvetandet
utan någon annan yttre form än ett släktnamn eller
dylikt kännemärke.
Släktnamn får icke uppfattas såsom en grundbestämmelse
vid ättebegreppet. Det är af en alltför vexlande
karaktär för att kunna göras allmängiltigt. Det
har skiftat i tiderna och hos folken. Att det
emellertid är ett medel att i allmänna medvetandet
inprägla en uppfattning om ättesamband torde vara
otvifvelaktigt. Men sociala ätter hafva funnits
utan ättenamn, och ättenamn hafva funnits utan att
ättemedlemmarna på något sätt varit sammanslutna. En
manlig ätt, för hvilken man ej kan visa någon annan
gemenskap än namnet, är knappast något mera än en
konstruktion, en form för oss att i tanken fatta
släktsammanhanget.
Att tala om att en nation eller folket hor samman i
ätter är en ren abstraktion. Då begreppet »ätter»
endast har sin grund och tillvaro i samhället – fysiskt
finnes endast en ätt – vill det synas
som om de förhandenvarande samhällsförhållandena
böra gifva oss möjlighet att iakttaga en verklig
begränsning af ätten i tid eller rum. Om man rent
praktiskt skulle tänka sig folket uppdeladt i ätter,
kunde det icke göras efter någon annan grund än
den som det tillfälliga historiska vetandet gåfve –
d. v. s. att en person räknade sig till sin farfars
ätt, så länge han ej kände sina föregående fäder och
till sin egen, så länge han ej kände sin fader etc. –
såvida man ej gjorde en bestämd begränsning i tiden
efter årtal eller efter ätteled. Framtiden skall
möjligen kunna finna en annan form för en eventuel
statistisk uppdelning af folket i ätter. Men i alla
händelser skulle därmed ättebegreppets betydelse
ändras – och grupperna icke längre blifva ätter i
sådan bemärkelse som ordet för närvarande har.
En noggrann undersökning af ättens historia och
ättebegreppets utveckling skall säkerligen ådagalägga
att – historiskt sedt – ätter endast funnits under
särskildt gifna förhållanden, hos särskilda klasser
och folk och i särskilda tider. Det enda attribut,
som skulle tillhöra ätten under alla förhållanden,
vore då, utom den fysiska härstamningen, att ätten
som sådan vore i samhället känd eller erkänd.
Den begränsning af ättebegreppet, som här antydts,
sammanhänger på det närmaste med hvad professor
Fahlbeck kallat historiska ätter. Det tyckes nemligen
som om författaren därmed menar just en sådan
folkgrupp, som af samhället erkännes som en ätt,
enkannerligen en sådan, som står på de öfre stegen
i den sociala rangskalan. Då han såsom grund för
begränsningen antydt folkets kulturella eller sociala
ståndpunkt, är nog detta i stort sedt riktigt, ty
bildningen underhåller just känslan af slägtsambandet,
äfven om ej privilegier eller lagstadganden förläna
ätten en särskild betydelse. Men här just tvinga
tidernas skiftningar till tvekan: den uppfattning
som vår tid kan skapa om sina egna förhållanden har
den ej utan vidare rätt att tillämpa på andra. I de
samhällen, där ätteorganisationen haft betydelse,
får man anse att hela folket tillhört ätter, oberoende
af deras kulturella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
