Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sänkningarna i snön hade blifvit stora sjöar, och de smärre
ojemnheterna liknade topparna af frusna vågor. Vanligen
voro dock klyftorna små och iskullarna (hummocks) mellan
dem endast ett par fot höga, och »öfver hufvud liknade isen
Aletseh-glacieren eller Mer de Glace vid Chamounix mot
slutet af sommaren». Den var alldeles omöjlig att passera
med dragare, men ej omöjlig för en fotvandrare.[1] Whymper
gjorde i alla fall ett försök att framtränga, men efter att
hafva tillryggalagt ett par engelska mil och sedan tvenne
slädar gått sönder, nödgades han vända. Sjelfva
isvandringen skildras af Brown med följande ord:[2]
»Den 26 juli beslöto vi att, trots den ihållande starka blåsten,
göra ett försök att utföra hvad vi allt mer och mer började
betrakta såsom en gäckad förhoppning. Vi stego alltså upp kl. 8
och gjorde allt färdigt till afresan. Våra slädar befunno sig redan
på isen och voro delvis lastade, hundarna voro förspända och tjöto
jämmerligt, liksom om de haft en aning om hvad som förestod
dem. Ingen kände sig i särdeles lifvad stämning, då vi omkring
kl. 1 e. m. bröto upp med ett svagt hurra. Vi behöfde icke gå
långt för att inse hvad som sannolikt skulle bli slutet på visan.
Isen var mycket ojemn och full af sprickor; den blef allt sämre
ju längre in vi kommo. Ännu för några veckor sedan hade isen
varit betäckt med snö, på hvilken vi kunnat gå fram lika lätt
som på en stenlagd gata, men under den nu framskridna årstiden
och till följd af den ovanligt starka sommarvärmen hade snön
på den hårda glacieren smält, och snövattnet flöt i strömmar mellan
iskullarna eller störtade sig med doft buller i de klyftor, som
öfverallt korsade dess väg.
Whymper och jag gingo ständigt något förut för att uppsöka
den säkraste vägen och återvände derefter för att hjelpa slädarna
öfver svårare ställen. Då vi hade tillryggalagt ett par (engelska) mil,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
