Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brast meden på ena släden, hvarför vi tvungos att göra halt. Våra
saker stodo nu rätt illa. Grönländarne skakade sina hufvuden och
förklarade, att det var omöjligt att komma längre. I detta fatala
läge bundo Fleischer, Amak och jag oss tillsammans för att
företaga en rekognosceringsfärd. Sedan vi gått ungefär en
fjerdedels mil, blef isen något bättre, men snart derpå sämre än
någonsin. Slutligen förlorade vi vårt sällskap ur sigte, och ju längre vi
gingo, desto talrikare blefvo isknölarna, och desto mer försämrades
isen. Marschen gick dock temligen bra, och ehuru landet försvann
bakom oss, liksom kusten försvinner, när man med ett fartyg
aflägsnar sig derifrån, och vi framför oss icke sågo annat än den
töckniga horisonten, så ville jag dock ej uppgifva hoppet och
bemödade mig att intala mina båda följeslagare, att det ännu ej var
så illa, som det såg ut. Men de skakade blott sina hufvuden på
det högtidliga sätt, som brukas i dessa nordliga trakter, och sade
»aiopock», illa! »Aiopok, aiopok!» voro de enda ord, som jag
kunde få ur dem, och de började nu att stanna för hvart annat
eller tredje steg. Vi gingo ytterligare omkring en mil framåt, tills
vi sågo framför oss en nunatak, en numera af is helt och hållet
omgifven ö, som dock ännu under detta århundrade kunnat uppnås
med kajak och varit bebodd. Stora iskullar höjde sig här rundt
omkring isfjorden, och vi vände om. Förgäfves försökte jag att
öfvertala dem att gå med till Jakobshavns isfjord för att se till
huru der såg ut, men Amak, som dock ingalunda var feg, såg på
mig och sade flere gånger: »Namik, namik — aiopok seko», »nej,
nej — dålig is», och hans kamrater eftersade hans ord med
eftertryck. Slutet var, att vi vände om för att rådslå om hvad som
nu var att göra. Det var allt för tydligt, att om också hela
sällskapet varit intaget af samma ifver som vi, hvilket ingalunda var
fallet, dock så godt som intet stod att uträtta. Våra slädar,
vanliga eskimåslädar af furu, voro fullkomligt odugliga för dylika svåra
resor, och dertill kom, att en af dem var sönder och här icke
kunde ordentligt repareras. Till sist måste vi tyvärr inse att,
åtminstone för detta år, hvarje tanke på vidare framträngande i denna
riktning måste uppgifvas. Alltså beredde vi oss med svikna
förhoppningar till återtåg, för att med ifver återupptaga de arbeten,
som vi för denna landexpedition afbrutit.»
Ett par dagar innan den här beskrifna isvandringen
anträddes, hade infödingarne blifvit uppskrämda deraf, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
