Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre sträcka, på densamma tillbragt flere dagar å rad och
gjort inlandsisens natur till föremål för verkliga vetenskapliga
studier, var professor Berggrens och min färd på inlandsisen
1870. Jag reste detta år till Grönland hufvudsakligast
för att öfvertyga mig, huruvida hundar med fördel kunde
användas för ett försök, som jag ämnade göra att från
Spetsbergens nordkust på polarisen framtränga mot polen.
I förbigående må nämnas, att jag, efter att vid flere danska
kolonier hafva insamlat alla de upplysningar jag kunde
erhålla rörande möjligheten att använda hundar såsom
dragare vid polarforskning, kom till det resultat, att hundar
ej äro användbara för längre slädfärder i sådana trakter,
der det är nödvändigt att under hela vägen släpa med sig mat
för dem. Men derjemte ville jag begagna tillfället att göra
åtskilliga vetenskapliga undersökningar i det för mig förut
alldeles okända polarlandet. Min resa till Grönland blef
derför utvidgad till en anspråkslös, af dr. Dickson bekostad
vetenskaplig expedition, i hvilken jemte mig deltogo,
såsom botanist numera professorn i botanik vid Lunds
högskola Sv. Berggren, såsom biträdande mineralog och geolog
dr. Th. Nordström samt som zoolog dr. P. Öberg.
Särskildt hade jag stor lust att på allvar upptaga
Whympers misslyckade försök att framtränga till Grönlands
inre. Med »på allvar» menar jag här: med en
omsorgsfull utrustning och med fullt pålitliga, oförvägna följeslagare.
Men då jag för insamlande af upplysningar före afresan
samtalade om den tilltänkta färden med f. d. inspektörerna
i Nordgrönland herrar Rink och Olrik, med min i
hithörande frågor väl erfarne vän Otto Torell äfvensom med
åtskilliga andra personer, som besökt Grönland och trodde
sig känna dess inlandsis, bland dem Carl Petersen,
deltagare i Pennys, Kanes och M’Clintocks Franklin-färder, så
voro dessa så enstämmiga i att betrakta ett längre framträngande
på Grönlands inlandsis såsom en omöjlighet, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
