Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bland dem trott sig se tre män gå på isen, hvilka en del
togo för spöken af de gamle nordmännen, andra åter för
bergtagna kamrater. Under den återstående delen af denna
resa och under en resa till Grönland 1870 nöjde sig mr.
Whymper med att bestiga bergstoppar vid isranden för att
derifrån taga en öfverblick af landets istäckta inre. Bland
annat besteg han en bergstopp i Umenakfjorden, Kelertinguit,
6,800 fot hög. Han hade härifrån, gynnad af klar luft,
en tydlig öfverblick af inlandsisen i öster, söder och norr. I
öster bildade den en jemn isvall, hvilken låg något under
bergstoppens horisont. Vallens afstånd uppskattade han till
100 engelska mil och höjden till öfver 10,000 fot.
Uppskattningen är dock alldeles osäker, enär 1:o ingen hållpunkt
förefans för bedömande af distansen, och 2:o den alltid
mycket betydliga hägringen öfver isen under en varm
sommardag icke kunnat tagas med i beräkningen. [1] Whympers
besynnerliga reflexioner med anledning häraf om mina
färder 1870 och 1888 behöfva ej vederläggas. Äfven den
skickligaste alpinists gissningar bilda för vetenskapen intet
vetande, och många nya expeditioner till Grönlands inre få
göras, innan alla de problem blifvit besvarade, som der vänta
sin lösning. Redan strax bortom vår 9:de rastplats 1883,
förlorade sig kustbergen under horisonten. Längre sigt in
öfver landet hade man således ej från kustbergens toppar,
från hvilka isfältet naturligtvis äfven af oss noga
rekognoscerades, innan vi gåfvo oss in på detsamma 1870.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
