Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckligtvis ej inträffade med oss, ty i så fall hade vårt öde varit
lätt att förutse. Vi voro alla starkt angripna, och sjukdomen
yttrade sig i en känsla som om man hade en sticka i ögat. Den
åtföljdes dessutom af ilande smärtor, hvilka i synnerhet voro
pinsamma om natten och under hvilotiderna, och det var för oss en
stor ansträngning att använda ögonen. Så snart vi märkte
sjukdomen, lade vi genast isomslag öfver ögonen, hvarigenom det lyckades
oss att hålla den inom måttliga gränser, men allt detta bidrog just
ej att lätta den redan högst mödosamma vandringen, och
snöblindheten öfvergaf oss ej förr än ett par dagar sedan vi kommit
tillbaka till kustlandet. Vädret var de första dagarne af vår vandring
vackert, om jag undantar, att det ofta rådde dimma, hvilket kunde
vara rätt obehagligt, då temperaturen ständigt höll sig nära
fryspunkten, ibland några grader öfver, ibland litet under, i synnerhet
om nätterna. Vi tyckte bäst om när det frös på, ty då bildade
snölagret ett godt och fast slädföre, snöbroarna öfver klyftorna buro
och snöslasket var fruset. När det frös, begåfvo vi oss mycket
tidigt på väg, en och annan gång till och med kl. 3 på morgonen,
för att draga nytta af morgontimmarna, ty solen verkade på dagen
så starkt, att föret blef dåligt.
Då vi på morgonen den 10:de dagen (23 juli) bröto upp från
vår lägerplats, som låg 3,960 fot öfver hafvet, var vädret vackert
och föret förträffligt, men redan på middagen var himmelen mulen,
och det dröjde icke länge, innan vi hade en snöstorm från SSO;
vi försökte icke desto mindre att gå framåt, men en bred elf, på
hvilken vi icke kunde se något slut, hindrade snart vårt
framträngande. Elfvens bräddar bestodo af en väfnad af tunna isväggar,
öfverallt genomdränkt af vatten, så att man icke bestämdt kunde skilja
den fasta isen från elfven. En af expeditionens medlemmar var,
då han hemtade vatten ur elfven, nog olycklig att falla i och blifva
genomvåt, så att det under dessa omständigheter icke var annat
att göra än att uppslå tältet. Snöstormen rasade hela natten, och
vårt lilla tält, som vi fastgjort så säkert som möjligt, stod sig mycket
godt. Nästa morgon, den 24 juli, hade stormen upphört, men
luften såg ännu hotande ut. Vi ansträngde derför våra yttersta krafter
för att ännu samma dag uppnå vårt mål. Vi hade hittills styrt
kosan mot den nordligaste (g) af de aflägsna nunatakkerna, hvilka
vi önskade uppnå, men då vi kommo den närmare, sågo vi, att
isen i dess närhet blef mer och mer ofarbar. Då det under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
