Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hotande väderleksförhållandena var af vigt att komma till ett fast
tjell så fort som möjligt, gingo vi till nunatakken i, som låg oss
närmast, men som var något lägre.
Vi voro på en mycket svår isterräng. Först hade vi att
passera en lång sträcka, der isen bestod af cylindriska, lodräta
celler, skilda af tunna isväggar. På bottnen af dessa låg lera
och sand, som genom att insuga värmen förorsakat bildandet af
dessa cylindriska hålor, hvilka för öfrigt voro fulla med vatten.
De voro ända till två fot djupa och ofta 1 à 1½ fot i
diameter, och som isen här var täckt af ett tunnt lager med snö, så
att man ej kunde akta sig för hålorna, voro de i hög grad
besvärliga. Sedan inkommo vi på is, der den ena kullen af 5 å 10 fots
höjd reste sig bredvid den andra och bäckar flöto emellan dem.
Upplifvade af tanken att möjligen redan samma dag uppnå det
efterlängtade målet, öfvervunno vi likväl alla svårigheter. Terrängen,
hvars stigning de sista dagarne varit ytterst obetydlig, blef efter
hand horisontel och började derpå omkring ¼ mil från fjellet att
slutta mot öster, hvilket betydligt underlättade vandringen. För
hvarje qvart som gick, sågo vi att vi närmade oss vårt mål.
Fjellets branta sidor genljödo redan af det dån, som förorsakades af att
slädarna nedföllo från de höga iskullarna, och då isens sluttning
efter hand blef allt starkare, ökades hastigheten af vår marsch.
Till slut blef det en vild kapplöpning mot fjellet, i det hvar och
en af oss ville vara den förste, som uppnådde detta hittills af
menniskofot aldrig beträdda land, och ändtligen kl. 5 e. m. den 24
juli, den 11:te dagen af is vandringen, stodo vi på nunatakkens fot.
Det var en festdag för oss, men huru skulle vi högtidlighålla
den? I provianten tordes vi ej göra större minskning än vanligt.
Emellertid voro vi nöjda med vissheten att hafva nått målet efter
så många svårigheter, och den kala klippan föreföll oss som ett
paradis i jemförelse med hvad vi sett under den senaste tiden. Vi
fröjdade oss åt de växter, som funnos, och för våra ögon var det
en njutning att finna hvila, genom att se på den mörka klipphällen.
Ehuru vi voro omkring 4,000 fot öfver hafvet, träffades här örter,
men buskväxter och ris funnos ej och vårt förråd af bränsle
kunde alltså icke ökas. Det hopp vi i början af vår vandring närt
att träffa på något villebråd blef också gäckadt, och om vi vetat
att fjellen lågo 4 à 5,000 fot öfver hafsytan, skalle vi förut kunnat
säga, att hvarken renar eller harar kunde trifvas här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
