Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skjortor, och nalkades platsen, hvarest meddelandet fortsattes med
ökad liflighet. När vi nådde stället, hade alla infödingarne anländt,
enär de, som förut stannat på afstånd med sina slädar, nu kört
fram för att förena sig med sina kamrater. Partiet utgjordes
derföre nu af åtta infödingar med alla deras slädar och omkring femtio
hundar, två matroser, Sacheuse, löjtnant Parry och mig sjelf, en
ganska besynnerlig grupp, hvars egendomlighet ej litet förhöjdes
genom ställets beskaffenhet: ett isfält långt från land. Man kan
lätt föreställa sig det oväsen som här var rådande, alla talade och
ropade, hundarne tjöto och infödingarne slogo dem med sina långa
piskor för att upprätthålla ordningen.
Vår ankomst föranledde en synbar oro, och de togo några steg
i riktning mot slädarne, hvarför Sacheuse uppmanade oss att gnida
våra näsor, eftersom han iakttagit, att detta hos infödingarne vore
tecknet för en vänlig helsning. Vi utförde följaktligen denna
ceremoni, hvars mening vi förut ej fattat, och medan infödingarne
drogo sig tillbaka, upprepade de samma åtbörder. Äfven efterhärmade
vi så godt vi det kunde deras vanliga utrop heigh, yaw!
hvilket, såsom vi efteråt kommo underfund med, var uttryck för
förundran och nöje. Vi gingo derpå till dem, medan de stodo
stilla, och gaf den närmaste en spegel och en knif och derefter
liknande gåfvor åt de öfriga, efter hand som de kommo fram till oss.
Då de sågo sina ansigten i speglarne blefvo de i yttersta grad
förundrade, och de stirrade ett ögonblick i tystnad på hvarandra och
på oss, hvarpå de upphäfde ett allmänt rop, efterföljdt af ett
högljudt skratt såsom tecken af yttersta förtjusning och äfven af
förundran, i hvilket vi instämde, dels emedan vi ej kunde låta bli,
och dels emedan vi ville visa, att vi voro belåtna med våra nya
bekantskaper.»
Ross berättar vidare, att »detta löjliga möte» gjorde
ett så starkt intryck på eskimåen Sacheuse, att denne någon
tid efteråt till den förres stora öfverraskning presenterade
den teckning, hvaraf bilden å nästa sida är en kopia. (Att
döma däraf, voro eskimåerna onekligen mera ändamålsenligt
klädda än de engelska officerarne!) Ross fortsätter derpå:
»Sedan de (infödingarne) nu omsider fattat förtroende till oss,
erbjödo de såsom utbyte mot våra knifvar, speglar och perlor sina
knifvar, narhvalständer och hvalrosständer, hvilka vi äfven mottogo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
