Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med solbaddet förvandlat marken till en liten arktisk
trädgårdstäppa. Ytan af mossan var, antagligen på grund af den starka
vexlingen mellan värme och köld, delad i regelbundna sex- eller
mångkantiga figurer, och spridda öfver dessa, mellan tufvorna eller
i små grupper på deras södra sidor hade en liten anspråkslös
samling af arktiska blomster innästlat sig. Individernas litenhet tillät
icke någon äregirig art att förqväfva sin granne, och många familjer
voro här blandade om hvarandra till en rik blomsterbädd. På en
fläck, som icke var större än att den kunde täckas med min kavaj,
syntes pyrolans nätådriga blad sticka fram mellan stellarier och
saxifrager, syra (Oxyria) och ranunkler. Jag fann till och med en
gentiana, liten och oansenlig, men ändock liksom alla omgifvande
växter fullkomlig i sina förminskade proportioner.
Mot omkretsen af denna mossiga fläck började tufvor af
starrarter och gräs, blandade med ljungartade växter och björkar, att
sticka fram, och ännu närmare sluttningen, der sjelfva
förvittringskäglorna nådde mosstäcket, omgjordades detta af en krans af
arktiska buskar och träd.
Buskar och träd — man må le åt dessa benämningar, ty de
voro endast miniatyrer af hvad som i andra zoner förstås härmed.
De stackarne voro ej längre upprätta, de hade lärt sig att motstå
elementerna genom att krypa längs marken. Få voro dock så höga
som mina skor, och ingen nådde öfver fotknölarne, men träden i
skuggrika lustgångar eller himmelshöga alléer kunde ej gifva bättre
vittnesbörd om skapelsens ändamålsenlighet. Här såg jag odon
(Vaccinium uliginosum) i blommor och frukt — jag skulle kunnat
betäcka växten med ett vinglas, Pennsylvaniens vilda azalea (Azalea
procumbens) — jag kunde fästa hela plantan i knapphålet, och
slutligen Andromeda tetragona lik en grön marabu-fjäder.
Egendomligast bland dessa dvergar voro videna. En af dem,
Salix herbacea, var ej större än en klöfver, en annan, S. glauca,
var så stor som en ung stockros, hvilken just kommit fram ur fröet.
En tredje, S. lanata, såg ut som en olycklig orm, här och der
fasthållen af klolika rötter, hvilka ur stånd att genomtränga den
ogästvänliga marken, hade bredt ut sig på dess yta.»
Af de växter, som Kane här anför, äro flere icke med
säkerhet iakttagna på något annat ställe i Grönland norr
om Melville Bay. Detta gäller pyrolan (Pyrola grandiflora)
azalean, dvergbjörken (Betula nana) och gentianan, så vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
