- Project Runeberg -  Den andra Dicksonska Expeditionen till Grönland /
521

(1885) [MARC] Author: Adolf Erik Nordenskiöld - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet. Om eskimåerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begäran, som, sedan ungdom, helsa och krafter flytt, önskade
ett hastigt slut på lifvets vedermödor.[1] Den i innuitlifvet
väl hemmastadde författaren till »Anmærkninger til D.
Cranz Historie om Grönland», missionären Glahn, tager dem
äfven i detta hänseende i försvar och påstår, att slägtingar
vårda gamla och orkeslösa, blott dessa hafva den lyckan
att ej beskyllas för trolldom, men sker detta, försvinner
hvarje spår till medlidande. Så föga benägna som
eskimåerna än äro för öfvertro, anse de dock ofta trolldom som
orsak till de olyckor och motgångar, som drabba dem, och
liksom i Europa för ej så synnerligen lång tid tillbaka,
så fingo äfven i Grönland fordom förnämligast gamla
qvinnor skulden härför. Många mord ha med anledning häraf
föröfvats på de gamla stackarne, och det märkligaste är,
att desse sjelfva, äfven i Grönland, tycktes tro på sin konst.
»Månge af dem», säger Dalager, »beflitte sig med saadan
Eftertryk paa Hexekonsten, at de derudover tit forrykke
de störste Angekokkers Concepter .... Månge af dem maa
ogsaa ende deres Dage ved en ynkelig Massacre. Jeg har
i min Tid frelst tvende, över hvilke var besluttet en haard
Døds-Dom, den eene blev dog siden antastet og dodet.»[2]
Trollkunnige män och qvinnor benämnas med ett
gemensamt namn Iliseetsok.

Många af grönländarnes sedvänjor, framför allt deras
sätt att begrafva sina döda, angifva, att de hade ett
obestämdt begrepp om ett lif efter detta, der den duglige
fångstmannen fortfarande fick föra ett lif, snarlikt det han
fört här på jorden, ehuru med mindre vedermödor och
rikligare tillgång på sälkött och andra grönländska läckerheter.


[1] Cranz, s. 515 o. 681. Egede, 3:dje Continuation, s. 50. När modren
till ett spädt barn dog och ingen qvinna fans i närheten, som kunde gifva den
späda di, begrofs barnet med modern. Men detta skedde af medlidande, emedan
barnet i alla fall dött af svält. (Jemför Saabye, s. 62. Cranz. s. 807.
[2] Dalager, s. 11.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Apr 12 01:22:30 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1883/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free