Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 112. Nils von Rosenstein - 113. Samuel Klingenstjerna - 114. Torbern Olof Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanningsvännens språk, och såsom sådan visade han sig
äfven vid thronföljarens handledning. Många ansågo honom på
sin tid för en alltför ifrig frihetsvän, en slags Jakobin, och
yttrade sina farhågor till Gustaf III öfver den skadliga
inflytelse en sådan lärare kunde hafva på den höge lärjungen,
hvartill monarken gaf det på en gång högsinnade och qvicka
svaret: »Det har ingen fara, att min son lärer känna
frihetens grundsattser; jag svarar för, att blir han Konung, så
blir han nog rojalist.» — Man har efter Rosenstein flera
skämtsamma och träffande infall, som öfvergått till allmänt
kända anekdoter. En tung kroppsbeskaffenhet, mer än
någon öfverdrifven fetma, besvärade honom under senare
hälften af hans lefnad, äfvensom en svag syn, hvilken brist
han likväl till en stor del ersatte genom sitt beundransvärda
minne. Dessa båda olägenheter vållade likväl under hans
sista år en förslappning af själens organer, och han hade
det beklagliga missödet att öfverlefva sig sjelf och att någon
tid kringsläpa en blott vegeterande varelse.
113.
Samuel Klingenstjerna,
son af Major Klingenstjerna, föddes den 18 Augusti 1698.
Endast 8 år gammal förlorade han sin fader som stupade
under Carl XII:s fälttåg i Sachsen, men då varande
Biskopen i Linköping, Spegel, tog vård om gossens uppfostran
och lemnade honom till och med sjelf undervisning. Vid
18 års ålder kom han till Akademien i Upsala, der han
studerade lagfarenheten, emedan han ärnade gå den
Kammerala vägen. Ett litet missöde blef anledningen till hans
förändrade lefnadsbana och derigenom till hans framtida
stora ryktbarhet. En offentlig förebråelse, som han erhöll
af Professorn, för det han bullrat under föreläsningen, gjorde
sådant intryck på hans ömtåliga sinne, att han beslöt
hädanefter studera på egen hand och läste således bland
annat Puffendorfs arbete öfver natur- och folk-rätten. Några
sattser deri, som föreföllo honom mörka, och hvarom han
rådfrågade sin fordne informator, förskaffade honom af
denne det råd, att om han ville känna saken med mathematisk
visshet, borde han ha studerat mathematiken. Detta
förmådde honom att läsa Euclides, och härigenom fick han
först begrepp om sin rätta kallelse, som tydligen var denna
vetenskap. Han öfvergaf likväl icke sin plan, att gå
Kammeralvägen, och anställdes, efter slutad Akademisk kurs, i
Kammar-Kollegium, der han blott nödtorfteligen skötte hvad
honom ålades, utan sysselsatte sig för det mesta med
mathematiska forskningar. Tvenne af handlingar, som han
utgaf år 1723, ådrogo honom allmän uppmärksamhet och
Kollegium gaf honom sitt förord till Secreta-Utskottet, att
detta måtte understödja hans önskan att få resa och vinna
någon akademisk befordran. Sådant hade väl icke den
åsyftade följden, men Upsala Universitets Kansler, Grefve
Cronhjelm, till hvilken han äfven erhållit Kollegii rekommendation,
förskaffade honom ett af Akademiens större stipendier,
med hvilket han anträdde sin utländska resa.
Härunder gjorde han åtskilliga, för honom ganska nyttiga
bekantskaper, bland andra med bröderne Bernoulli och den
store Wolff, hvilken sistnämnde i synnerhet blef hans vän
och välgörare. Det var förnämligast genom hans förord
som K. erhöll Mathematices-professionen i Upsala år 1728
ehuru han då endast var en 30 års man. Han fortsatte
emedlertid ännu någon tid sin resa, hvilken han ansåg
nödvändig just för att kunna så mycket värdigare förvalta sitt
embete. Det ryckte han vunnit i utlandet, medan han der
vistades, stadgades ännu mer efter återkomsten till fäderneslandet,
och han ansågs snart som en af Europas störste
Mathematici. Han försummade derjemte icke heller vitterheten,
och äfven filosofien var ett af hans älsklingsstudier.
Då Dalin, till följe af en politisk intrig, blifvit skiljd från
Kronprinsen Gustafs undervisning, uppdrogs denna befattning
åt Klingenstjerna, som förvaltade den med utmärkt
nit och drift i 9 år, eller till år 1764. då en tilltagande
sjuklighet tvang honom att häri söka en medhjelpare, hvar
till Professor Ferrner utsågs. Han afled den 26 Oktober
1765 och ligger, jemte Dalin, begrafven under ett eget
monument på Lofö kyrkogård, som Lovisa Ulrika lät uppresa.
Han var af ett gladt, muntert lynne, mycken skarpsinnighet
och qvickhet, samt en egen förmåga att gifva
allvarsammaste råd under en skämtsam och lättfattlig form.
Han var ledamot af flera in- och utländska lärda samfund.
114.
Torbern Olof Bergman,
Sveriges störste Fysiker och Kemist intill sin tid och i
allmänhet en af de störste män inom sin vetenskap, föddes i
Vestergöthland den 9 Mars 1735. Hans lader var Kronofogde
öfver Wassbo härad. Den ystre gossen kastade
allt hvad han kunde öfverkomma på elden, men detta nöje
hvilket man ansåg såsom utbrottet af ett vanligt barnsligt
okynne, var i sjelfva verket ett förebud till hans framtida
bestämmelse. Det var nemligen icke endast för glädjen
att se den lustigt uppfladdrande lågan, utan för att under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
