Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konung Gustaf III:s Samtida - 130. Carl Bernhard Wadström - 131. Jonas Alströmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
motstånd, och utgaf här bland andra skrifter, en om
kolonisationer på Afrikas vestra kust. Han hade under
vistandet härstädes fattat en särdeles kärlek för de svarte och
uppfödde på sin bekostnad i London en ung Afrikansk
Prins, som han friköpt från en slafhandlare. Med mycken
värma yrkade han den förnedrande slafhandelns afskaffande
och rådfrågades häröfver inför den komité af Underhuset,
som för detta ändamål var tillsatt. Det är en af hans
utmärkelser, att hafva varit en bland denna angelägenhets
verksammaste befordrare. Ar 1795 öfverreste han till
Frankrike, der han hoppades se frihetens idé realiserad, blef
här aktad och ansedd, bland andre äfven af Bonaparte,
erhöll Fransk medborgarerätt och utgaf flera skrifter i
Statsekonomien samt bidrog till återställande af Sällskapet: »De
svartes vänner,» men afled den 5 April 1799, innan han
ännu hunnit se något af sina ädla syftemål bragt till
verkställighet. Han har emedlertid efterlemnat, både här och
i flera Europas länder, det ärofulla, om ej lysande, namnet
af menniskovän.
131.
Jonas Alströmer,
de Svenske manufakturernas skapare, föddes år 1685 i den
lilla staden Alingsås. Hans föräldrar, hederligt men fattigt
borgarefolk derstädes, förmådde ej gifva honom någon
annan uppfostran än den nödtorftiga, som tarfvas för en
bodgosse, ty denna belattning och den derifrån möjliga
befordran till en egen handelsbod, var det sannolika målet
för hans lefnadsbana. Det var likväl annorlunda beslutet
af en högre vishet, hvilken dertill valde det hårda, men
verksamma medlet: nöden och motgången. Denna ledare
förde honom, för att undgå en karg husbonde, till
Wennersborg, der han en tid födde sig med renskrifning, och
slutligen till Stockholm, hvarest han fick en tjenst vid den
så kallade Ryssvågen. En vän, som han här förvärfvat, en
bokhållare Alberg, hvilken beslutat fly till England med
sin patrons dotter, öfvertalade Alström att göra honom
sällskap, och detta var den sällsamma väg Försynen valt,
att föra honom till målet för hans lefnads bestämmelse.
Sedan det handelshus, hans vän här anlagt, gått under,
öfvertogs firman af Alström, som fortsatte handeln med mera
lycka och härigenom grundlade sin förmögenhet, hvilken
likväl aldrig blef stor, emedan hon för honom endast var
medel, aldrig ändamål. Det allmännas och i synnerhet
fäderneslandets väl var deremot ändamålet för hans
sträfvanden, och att göra det delaktigt af det på arbete och
näringar grundade välstånd, han såg andra länder åtnjuta,
sysselsatte hans tankar. Början till dessas verkställighet
gjorde han, då han i Mars månad 1715 till Götheborg
öfverförde 30 stycken finulliga får, hvilka blefvo stammen
för en förbättrad fårafvel i Sverige. Han insåg likväl snart,
att så länge landet var inveckladt i det olyckliga och
förödande krig, som under Carl XII:s hela regering hemsökte
det, ingen utsigt fanns för framgången af fredens yrken.
En sådan öppnades likväl efter Konungens död, och det
var nu som Alströms egentliga verksamhet också vidtog.
Från Sollingen införskaffade han någre gevärssmeder, och
från Frankrike och Holland siden- kattuns- och
klädesväfvare jemte de för deras yrken nödiga machiner. I
anseende till den då för tiden rådande afunden länder
emellan, utgående från den falska synpunkt, att det ena landet
ej kunde bli rikt annorlunda än på det andras bekostnad,
var ett sådant företag förenadt med både svårigheter och
faror. Alströms mod och ståndaktighet öfvervann dem
likväl alla, och år 1724 förmådde han utverka hos Ständerna
de nödiga previlegierna. Man måste på det högsta
beklaga, att den förtjente mannen ansåg dessa behöfvas; men
äfven de utmärktaste menniskor äro likväl endast barn af
sin tid, skattande åt dess misstag och fördomar, och tiden
var då ännu fastväxt vid föreställningen om ett
prohibitivsystems nödvändighet för näringars och handels blomstring.
I det Alström sålunda skapade det Svenska fabriksväsendet,
skapade han tyvärr äfven den kräfta på Sveriges välstånd
och trefnad, hvaröfver det ännu suckar: näringstvånget och
den så kallade ekonomiska lagstifningen. Detta misstag
tillhörde likväl tiden, hvilken må bära skulden derför, och
den rättvisa efterverlden är skyldig att förgäta det, för att
endast minnas hvad som tillhörde mannen: hans
förtjenster om fäderneslandet, i synnerhet hans ädla vilja och
hans outtröttliga verksamhet derför. Det blef en lång
lista att anföra allt hvad han i detta hänseende gjort eller
åsyftat; vi måste således inskränka oss till det förnämsta
deraf. Alingsås, hans födelseort, omfattades naturligtvis af
honom med en ganska ursäktlig förkärlek, och han ville
således äfven göra det till de nya näringarnas
stamort. Ehuru han härom rådfrågade sig med Polhem, som
tillstyrkte det, har likväl utgången visat, att de båda mistogo
sig, ty de ditflyttade främmande gästerna hafva åter
öfvergifvit den ort, som för dem icke passade, för att uppsöka
lämpligare fristäder. Dessa misstag förminska likväl icke
det stora, ädla och aktningsvärda i hans afsigter och
verksamhet, och det är af dessas resultater vi här vilja lemna
en korrt öfversigt. I Alingsås inrättades efter hand icke
mindre än 100 väfstolar för klädes- ylle- redgarns- och
silkesstrump-tillverkning, 8 bandmölar och en machin för
fasonerade baud; dessutom drefvos der bomullsväfnad, snör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
