Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - 146. När världens hopp förtvinat stod - 147. Så högt har Gud, oss till stor fröjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den hälsoflod,
Som gör oss evigt sälla.
3.
I världen han den ende är,
Som hugna kan och liva
Den syndaångerns smärta tär
Och som begär
I honom salig bliva.
4.
Han ljuset är och sanningen,
Han vägen är och livet:
Den honom söker, finner än,
Och även den
Som beder varder givet.
5.
Han genom hela livets dag
Uträcker sina händer
Till syndare, och med fördrag,
Där tron är svag,
Han veken återtänder.
6.
Och som en herde för sin hjord
Allt vad oss fattas giver:
Sin Ande, salighetens ord,
Sitt rika bord,
Och alltid trofast bliver.
7.
Vad skulle Herren göra mer
Att fallna mänskor frälsa?
Han för oss strider, segern ger,
Vår längtan ser
Och är vårt liv och hälsa.
8.
Må vi som dina barn få bo
När dig och alltid njuta
Kraft av ditt ord till hopp och tro,
Till själens ro,
Tills vi vår vandring sluta.
9.
Du är i lidandet vårt stöd,
O kärlek utan like!
Du för oss genom sorg och nöd
Och kval och död
Till härlighetens rike.
S. J. Hedborn (1783—1849).
147.
Så högt har Gud, oss till stor fröjd,
Den fallna världen älskat,
Att han sin Son från himlens höjd
Har sänt, som oss har frälsat.
I synder var så världen sänkt,
Att hjälp ej stod att finna,
Ej nåd att vinna,
Om Gud sin Son ej skänkt;
O mänska, det besinna!
2.
Men detta är vår själatröst,
En källa av all nåde,
Att Jesus har oss återlöst
Och frälsat av all våde.
O Gud, hur är din kärlek stor,
Hur ville du oss lisa,
Oss hjälp bevisa!
Den där på jorden bor
Kan det ej fyllest prisa.
3.
Ty ho som tror på Jesus Krist,
Han evigt salig bliver:
Den salighet, som förr var mist,
Gud genom Jesus giver.
Ty icke har Gud sänt sin Son,
Att han skall världen döma,
Sin nåd bortgömma;
Men oss till en stor mån
Vill han vår synd förglömma.
4.
Men den är redan dömd förvisst,
Och honom Gud förkastar,
Som ej vill tro på Jesus Krist:
Han till fördärvet hastar.
Ty efter han ej ville tro
I Sonens namn allena,
Guds Lamm det rena,
Gud honom själaro
Och himlen skall förmena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
