Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 489. Kom, jordens barn, eho du är - 490. Så vandra vi all världens väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dit han gått förut,
Kanhända inom årets slut
Man också dig skall finna.
2.
Betänk dig då, betänk i tid
Den dyra sista dagen
Och med ditt samvete sök frid,
Förrän av döden slagen
Du blandas skall med jordens grus
Och är från dagens blida ljus
I mörkrets boning dragen.
3.
Yvs ej att vara frisk och ung!
Ej döden räknar åren.
Hur mången, fast av ålder tung,
Har sett sin son på båren!
Ja, undanfly ej någon kan:
Vem Herren vill, den kallar han
Också i ungdomsvåren.
4.
Lär då att nyttja tiden rätt!
Det själens frälsning gäller.
Du vet ej stund, ej rum, ej sätt,
Som döden för dig ställer:
Beställ då tidigt om ditt hus;
Vem vet?
Med denna dagens ljus
Kanhända han dig fäller.
5.
Ack, sök i bättring och i tro
Från denna dag att finna
I Jesu nåd din högsta ro!
Och vill du livet vinna,
Låt varje steg, var timme dig
Uppå din korta vandringsstig
Din dödlighet påminna!
6.
O Gud, låt städs min hädanfärd
För mina tankar sväva,
På det att jag mot synd och värld
Må kraftigt kunna sträva;
Ja, lär mig dö, förrän jag dör,
Så skall, när hän jag skiljas bör,
Jag ej för döden bäva.
G. W. Sacer (1635—1699).
J. von Duben (1671—1730).
Kr. Dahl (1758—1809).
490.
Så vandra vi all världens väg
Den ena med den andra;
Kom, ho du är, och överväg,
Varthän du snart skall vandra!
Du bygger hus, du önskar ro:
Se här det hus, där du skall bo,
Den bädd, där du skall vila.
2.
I detta vansklighetens land
Du fåfängt lyckan söker:
Du knyter dina vänskapsband
Och dina skatter öker;
Men Herren, Herren har befallt,
Att du skall dö och lämna allt,
Som fröjdat dig på jorden.
3.
Se, graven öppnas, och din vän
Uti dess djup försvinner.
Han kommer ej till dig igen,
Men snart du honom hinner.
Snart vila våra kalla ben,
Och sommarns fläkt och solens sken
Skall dem ej mera liva.
4.
Men han som oss till livet väckt,
Skall undanvälta stenen
Och liva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
