Note: This work was first published in 1971, less than 70 years ago. John Schröder died in 1998, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Schema med variationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
radiolyssning är ca 500 pF ett lämpligt värde, eftersom man då kan
täcka området 550—1 600 kHz med en spole (förutsatt att O-kapaci-
tansen i kretsen är ca 45 pF). En vridkondensator på ca 150 pF går
emellertid lika bra att använda om man i stället ökar L1:s induktans
till ungefär det dubbla, men frekvensområdet blir nu snävare: 550—
1 100 kHz. Med oförändrad induktans i L2 får man frekvensområdet
800—1 600 kHz.
Måste Cv vara variabel? Nej, inte om man nöjer sig med en sän-
dare, lokalsändaren; då kan man lika gärna ha en fast kondensator i
stället för en variabel. Vilket kapacitansvärde Cv skall ha beror på
vilken radiofrekvens man vill ta emot. Besked om det får man ur
nomogrammen i kap. 10. Spolen L1 har induktansen 1202 ER och
för Nackasändarens frekvens 773 kHz får vi ur nomogrammet kapaci-
tansvärdet 330 pF. Beroende på vilken antenn man ansluter skall man
tydligen ha någonting mellan 230 och ca 300 pF i avstämningskret-
sen. Plats för experiment: sätt in 220 pF i avstämningskretsen och
lägg parallellt över 220 pF ett antal 22 pF keramiska små konden-
satorer tills bästa "mottagning erhålls. Eller prova med en stump
ferritstav som spolkärna. För in staven mer eller mindre i spolstom-
men för L1+L2. Induktansen hos L1 ökar ju längre in kärnan förs.
I ett visst läge erhålls bästa mottagning. Därmed får man klart för
sig om det behövs mera kapacitans i kretsen för att resonans skall
erhållas vid lokalsändarens frekvens.
Prova med ferritantenn
Ett annat experiment med ferritantenner kan vara värt att pröva.
På samtliga i boken beskrivna mottagare kan man utforma L1 och
L2 på en spolstomme som kan förskjutas utefter en ferritstav, 10—15
cm lång. Se fig. 22.1. Spolstommen bör ha något större innerdiameter
än ferritstaven och kan tillverkas av tunn kartong som lindas kring
staven med klister mellan varje pappersvarv. Se kap. 19. Linda på
il med ca 50 varv ock ke med ca lSvNav 0,22 mm tråd och förse
2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
