Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ute på borggården stodo soldaterna i grupper och
talades vid. Somliga sade: Det vore blott rätt, om
konungen på staden hämnades våra kamraters blod.
Och några gladdes vid tanken på allt vad de skulle
roffa ’till sig, om här bleve plundring av. Men Nils
Olovsson var sorgsen till mods.
Över borggården kom fältprästen mäster Andreas
Loftenius gående. Han var från Lofta socken och
kände sedan barndomen Benkt Månsson; även med
Nils Olovsson hade han mer än en gång talat under
detta fälttåg.
Då han nu såg Nils’ bekymrade uppsyn, sporde han
honom vad han sörjde över.
Och Nils bekände, att han var i stor ångest för vad
konungen skulle besluta angående staden. Ty han,
Nils, hade i tjugu år älskat och ärat konungen mer
än någon annan människa, men om konungen nu
beslöte att straffa stadens borgare för något som de
alls icke hade skuld i, då tycktes det Nils, att
konungen icke vore sådan som han trott.
Detta sade Nils med låg och försagd stämma, ty
det tycktes honom nästan såsom en förbrytelse att
så tala om konungen. Men han måste giva sitt hjärta
luft. Och till sist sporde han nu mäster Andreas
Loftenius vad han trodde att konungen skulle besluta.
Mäster Andreas skakade på huvudet.
— Ho kan väl se in i människors hjärtan? sade
han. Ho kan veta, var en furstes tankar ha sin gång?
Men det må jag säga, att hade detta varit för ett halvt
år sedan, skulle jag stra;x hava svarat dig: Huru kan
du tro, att ej konung Gustav Adolf skulle fatta det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
