- Project Runeberg -  Genom seklerna. Skildringar ur världshistorien / [Första samlingen] /
67

(1924) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ö-KONUNGAR

67

Nu fingo de kungsgården i sikte samt staden som
låg där bredvid. Odyssevs sade:

— Är icke detta Odyssevs palats?

— Jo, du gissar rätt, sade Ëumaios.

På gården låg en gammal orkeslös hund. Han hade
varit valp, när Odyssevs begav sig bort, men han
kände ännu igen sin herres stämma. Han viftade
med svansen och gjorde ett svagt försök att gå till
honom. Men han förmådde det ej. I nästa ögonblick
hade han givit upp andan.

Odyssevs strök oförmärkt en tår ur ögat.

Eumaios trädde in i salen. Där sutto som vanligt
alla friarna och smorde kråset. Telemakos vinkade
till svinherden att komma och sätta sig vid hans bord.
Och när strax därefter Odyssevs kom och satte sig
med sin tiggarränsel vid tröskeln, tog Telemakos en
bit bröd och ett stycke kött, lämnade detta åt
Eumaios och sade:

— Gå och ge det här åt främlingen vid tröskeln!
Och uppmana honom att gå omkring och begära en
gåva av var och en här inne.

Ty Telemakos menade det kunde vara skäl att
pröva vars och ens sinnelag.

Odyssevs gick omkring med sin ränsel. Och var
och en gav honom något av sin mat. Men när han
kom till Antinoos, den övermodigaste av hela
friar-skaran, svarade denne blott med några skymford.

— Jag förstår, sade tiggaren, att när du är hemma
hos dig, så ger du nog aldrig bort så mycket som ett
saltkorn. Du kan ju inte ens förmå dig att ge bort
något av vad du här får för intet.

Ursinnig över tiggarens frispråkighet grep
Antinoos den pall, på vilken han vilade sina fötter,
slungade den mot främlingen och träffade honom vid
halsen.

Strax därefter syntes Penelope i dörröppningen.
Det var sällan hon visade sig för de förhatliga friar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:29:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ramsekler/1/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free