Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Substantivartiklarna - 76. Slutartikeln - 77. Slutartikel vid familjenamn - 78. Slutartikel vid yrkes-, ämbets-, stånds och bördstitlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 88 -
i plur. formen oæhufvuden jämte
’höfderiy best. f. oæhufvuden och
’höfdena, Hvardagsformen
»huf-ven», af »hufve», heter
regelmässigt i best. f. »hufvena».
Anm. 2. I talspråket, på
många orter, och någon gång i
skrift förekomma »badena»,
»bar-nena», »bena» (»ha märg i bena»),
»bordena», »glasena», »hemmana»,
»homena», »kornena», »språkena»,
»tygena», »äggena» m. il. d.
Ifrågavarande former bildas i
analogi med bina, knäna, rikena
o. s. v., som dock tillhöra en
annan deklination. I vårdadt
språk böra de undvikas. Jfr
Äydqvist, Sv. spr. 1. 4. 415.
C. Några appellativa subst.
antaga ingen slutartikel,
nämligen
a. abstrakta ord på kort -an,
t. ex. diktan, traktan (deremot
altanen, platanen);
b. några subst. på obetonadt
-en, t. ex. glafven, lekamen (jfr
A. 1. Anm. 5);
c. främmande ord på -U8, t.
ex. kasus, medikus, numerus.
Anm. Några ord få
slutartikel i plur., men icke i sing.,
t. ex. fröknarna, ordnarna, af
fröken, orden,
11. Familjenamn hafva i
regeln icke slutartikel i sing. I
nyare skrift är det endast några
enstafviga samt åtskilliga
tvåstafviga på -e (företrädesvis
historiska namn), som förekomma
i bestämd form, bl. a. Görtzen,
och Sturen, I äldre böcker der-
emot finner man flere andra
sådana, t. ex. Anckarströmmen,
Lilliebjelken, Rennerfelten, äfven
i skriftlig framställning. I
talspråket få enstafviga namn ofta
slutartikel, t. ex. Almen, Eken,
Holmen,
I plur. visa sig familjenamn
ofta med slutartikel, dock, utom
några historiska namn, endast
i hvardagsspråket.
Sammansättningsdelar, som äro neutra, böjas
dervid som mask., och
olämpliga omljud undvikas. Ex.
Bar-fothama, Carlsönema,
Ehren-svärdarna, Gyllenstiernornct,
Hil-debrandarna (Hildebrändema),
Sturarna, Sävama, Tegnérama,
Tömebladhama. I ord på
obetonadt -en bortfaller detta i
plur., t. ex. Sprengtportama
(sing. Sprengtporten),
Tersme-darna (sing. Tersmeden),
IS. I yrkes-, ämbets-,
stånds-och bördstitlar nyttjas slutartikel
i följande fall<>.
1. Då titeln förekommer
ensam i st. f. tilltalsord. Ex. Hvad
säger arkivarien {doktorn,
kamrem, öfver sten) om saken f Har
generalen bevistat något fältslag f
Skall kyrkoherden predika
juldagen f
ünd. Följande titlar
användas i nämnda fall utan artikel.
ö. De som föregås af
genitiver {eders, ers). Ex. Ers
majestät har blott att befalla!
b. Främmande ord pà -n
med tonvigt på slutstafvelsen
samt latinska på -us {baron.
•) I hnfvndsaklig öfverensstammelse med J, A, Aurén, Svensk spr&klara.
2:dr8 nppl, 1880. S. 75 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
