- Project Runeberg -  Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift /
217

(1886) [MARC] Author: Nils Linder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 145. Om sammanhang och tydlighet i framställningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 217 -

Anm. I hvardagsspråket får
man t. o. m. höra sådana
orimligheter som: »Earl träffade en
annan gosse, som han var lika

stor som», i st. f––, som han

var jämnstor med.

22. En ganska vanlig osed
är att sätta kopulativ konjunk^
tion framför relativbisats, fevilken
ej står i samordningsförhållande
tül någon föregående sats af
nämnda slag. Ex. »Efter Gustaf
III:s lysande tidehvarf kom ett
annat, i hvilket utmärkta skalder
upprätthöllo Sveriges anseende
inom poesiens verld och
hvilkas namn genljödo kring Europa»,
i st. f.. .. skalder, hvilkas namn
genljödo kring Europa,
upprätthöllo Sveriges anseende . ..

23. Man må ej onödigtvis
nyttja vilkorssatser, då
betydelsen kräfver två samordnade
påståendesatser. Man bör
exempelvis hällre skrifva: Före sitt
giftermål var Emil tyst och
sluten, fnen derefter blef han
språksam och öppen än: »Om Emil
förut hade varit tyst och sluten,
så blef han efter sitt giftermål
språksam och öppen». (Deremot:
Om den karlen är förståndig,
ja då äro idioter också
förståndiga). Fransmannen är i
allmänhet för ytlig, hvaremot tysken
är alltför grundlig är ett bättre
uttryck än: »Om fransmannen är
.. ., så är tysken .. .».

24. Opersonliga
konstruktioner i passiv form, i st. f.
personliga med verkligt subjekt,
kunna någon gång med fördel
användas, men böra i regeln
undvikas, emedan de ofta leda till

missförstånd och mestadels
åstadkomma tyngd i framställningen.
Ex. »År 183Ö företog H. en
resa i Tyskland. Våren
tillbrag-tes {tillbragte han) i Pommern
under färder hit och dit. På
sommaren gjordes {gjorde han}
ett längre uppehåll i München.
Derifrån styrdes {styrde han)
kosan till Baden». »Det fås inte
gås här i huset», i st. f. Man
får icke gå {Ingen främmande
får gå) här i huset. »Mitt bud
torde underrättas huruvida jag
vill träffas eller ej», i st. f. Du
{Ni, de) torde underrätta mitt
bud om huruvida Du {Ni, dey
vill träffa mig eller icke,

25. Om i början af en
berättelse finnes ett ord, som
betecknar tvifvel eller ovisshet och
denna ovisshet ror hela
berättelsen, så måste detta på
lämpligt sätt antydas i
fortsättningen. Ex, Det säges, att
Karlsson bad sina vänner om hjelp
i nöden och att dessa bisprungo
honom- eller: om hjelp i
nöden. Dessa lära ock hafva
bi-sprungit honom {icke ». , . om
hjelp i nöden. Dessa bisprungo
. ..»). Det berättas, att konung
Alfred måste söka skydd i
Somer-sets bergstrakter, att han der
uppehöll sig i flere månader samt
att han småningom lyckade»
samla sina vänner omkring sig
och väpna folket. Efter en
jämförelsevis kort tid lär han hafva
stått i spetsen för en ansenlig
styrka {icke »Det berättas, att
konung Alfred måste söka skydd
i Somersets skogar. Der
uppehöll han sig flere månader. ..

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:58:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/regler/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free