Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetslaget för Grönsaksodling - Ching Chung-ying, grönsakslagets ordförande, 54 år - Fu Hai-tsao, han som skulle blivit sångare, 39 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pumpen upp. Vi var ju tvungna att vattna grönsakerna mycket.
Brunnen vid grönsakslandet hade vi grävt 1957, den har det bästa
vattnet i hela området, betydligt bättre vatten än här i byn. Särskilt
under torrperioden behöver grönsakerna mycket vatten. Men för
att pumpa upp vatten hade vi fått använda två åsnor och en man
varje dag. Ett djur på morgonen och ett djur på kvällen.
Sammanlagt kostade oss detta 10 Y om dagen. Eftersom detta var så
dyrbart diskuterade vi om vi inte skulle köpa en elektrisk pump. I
februari 1961 beslöt sedan arbetsbrigaden att vi skulle få en
elektrisk pump. Pumpen lönar sig. Omkostnaderna för elektricitet för
pumpen från 1.1.1962 till 30.7.1962 uppgick till 34 Y. Vi har inte
fått någon ny räkning för hösten ännu.
För oss går det rätt bra. Vi är två arbetare i familjen. Jag och
min styvson Liu Ching-tsei. Vi arbetar. Jag är inte partimedlem.
Jag har aldrig varit politiskt intresserad. Förr var vi förtryckta, den
fattige hade ingen rätt. Vi ägde ingenting. När jag kom hit hade
jag bara en gryta, nu skulle jag behöva flera oxkärror för att flytta
bort alla mina saker. Cykel har jag och dragkärra med
gummihjul. Nu kan man leva gott om man arbetar hårt.
Fu Hai-tsao, han som skulle blivit
sångare, 39 år
Vi kom till Yenan från Hengshan när jag var fem år. Det var
under den stora hungern år 1928. Vi hade kastats ut. Min far tog
familjen med sig hit. Far svalt ihjäl året därpå. Vi gick som tiggare
1929. Vi hade ingenting att äta. Far gick till Chaochuan för att
samla bränsle och tigga mat. Men han fick ingenting. Han bar
alm-löv och bränsle men stupade vid vägkanten. Vi väntade på honom
hela natten. När han inte hade kommit på morgonen sade mor:
»Nu går vi och ser efter vart han tagit vägen.» Sedan gick jag och
mor och morbror längs vägen mot Chaochuan. Jag var den som
såg honom först. Han låg framåtstupad och var död. Han hade
fortfarande almlöven och bränslet bredvid sig. Ingen hade rört
någonting. Almlöven skulle vi ha att äta. Han var inte sjuk, han bara
svalt ihjäl. Mor säger att han förut varit en stor och stark karl, en
duktig arbetare, omtänksam och vänlig mot familjen och givmild
mot dem som var sjuka. Det är mitt tidigaste barndomsminne. Jag
var alltid hungrig och far låg död på vägen.
Då tog vi oss in till Yenan och levde som tiggare. Mor tiggde åt
oss. Hon åt inte mycket. Efter ett halvår gifte hon sig med Tsao
124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
