Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - IV. Järnåldern - 3. Vikingatiden - Mot slutet af hednatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 järnAldern.
des där, hvarefter de förklarade, att han blifvit upptagen bland gudarne.
På grund häraf ansåg sig hvar och en viss om salighet, som genom ett
sådant offer fick lämna jordelifvet. Det hände någon gång, att t. o. m.
konungar på liknande sätt utlottades och offrades. Och emedan en
sådan offergärd ansågs särdeles lyckobringande för riket, ledsagade hela
menigheten under de lifligaste ömsesidiga lyckönskningar ett så upp-
höjdt slaktoffer till döden. De hade nämligen den öfvertygelsen, att
de, som aflidit under sådanä förhållanden, visst ej doge, utan att både
dessa och de själfva fått sig odödlighet beskärd.»
»Offerkällor» benämnas ännu i dag vissa källor och besökas fort¬
farande. Så finnes vid Odensfors i Vreta Kloster s:n en dylik källa,
som ännu besökes trefaldighetsafton. Vid Hagebytorp i Hagebyhöga
s:n är en källa, där ungdomen samlas midsommarafton. I Allhelgona
s:n finnes en offerkälla. I en källa i Tidersrums s:n, helt nära kyrkan,
där ett garfveri senare anlades, plägade sjuklingar offra för att senare
finna bot genom att dricka af vattnet. I närheten säges gudstjänst i
äldre tider hafva hållits. Mellan S. Årteflo och Fridhem, i sistnämnda s:n,
omtalas en annan offerkälla, som ännu i början af 1800-talet utmärktes
med ett kors. Dylika offerkällor omnämnas ofta vara belägna nära
de s. k. domareringarna, hvilket visar, att ting och offerfester på visst
sätt sammanföllo.
Men det var icke endast i källor, man offrade. Och det är egendom¬
ligt att finna, att denna sed att offra gått igen ännu i våra dagar. I
Linköpings domkyrka finnes en större dopfunt, i hvilken man — det
sades så i förf:s ungdom — aldrig fick se utan att »offra», äfven om
offrandet i brist på annat endast bestod af en papperslapp, en knapp
eller dylikt. A Vallsnäs ägor i Nykils s:n finnes en jättegryta, som
omnämnes i inventariet för Nykils kyrka 1829, och säges fordom varit
en offerkälla, hvarest man under »en senare tid ofta funnit koppar¬
mynt».
Åtminstone inom vissa orter har man ända intill senare tider icke
vågat röra dylika offer. Ar 1879 upptogs vid Lund i Landeryds s:n
ett silfvermyntfynd. Redan ett par år därförut hade en gumma blifvit
varse mynten, hvilka lågo blottade nära en sten. Gumman, hvilken
trodde, att här var en »offerkast», ansåg det vara ett helgerån att röra
mynten. De fingo därför ligga kvar, till dess de senare upptäcktes af
andra personer. I Småland hittade man 1901 i två offerkällor nära
6,000 mynt, hvaraf de äldsta voro från 1300-talet och de yngsta från
konung Oskar II:s tid.
På många ställen inom Östergötland finna vi i berghällar eller sten¬
block inknackade mindre, runda fördjupningar. Dessa urgräfningar
voro länge i bruk och insmordes med fett under uttalande af någon be¬
svärjelse. På så vis kunde man, sades det, blifva fri från vissa sjuk¬
domar, en sägen som utan tvifvel fortplantat sig från hednatid. I
våra dagar vet folket i Östergötland icke vidare af detta bruk, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
