Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - Runinskrifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 RUNINSKRIFTERNA.
form af Öja), beläget i samma härad som Rökstenen, och sålunda öst¬
göte,
och då slutligen dessa Rökstensrunor lika mycket brås på Vadstena-
brakteatens runor eller östgötarunraden som på KyIverstenens eller den
gottländska, kan med skäl sägas, att den vise och kunnige Biari är
Rökstensrunornas icke blott ristare utan äfven danare. Förutom Rök¬
stenen iinnas för öfrigt i vårt land endast några få runstenar af den
s. k. Rökgruppen. Dessa äro, förutom redan omnämnda fem i Öster¬
götland och en i norra Småland samt två eller tre å Gottland, att an¬
träffa en i Södermanland, en jämte ett fragment, i Uppland samt ett
fragment å Öland.
Något senare spriddes dessa Rökstensrunor till Hälsingland. Äfven
till Norge och England blefvo de öfverförda, och anmärkningsvärdt är,
att den, som ristat de flesta dylika runstenar å ön Man, heter Gautr.
De i Östergötland befintliga och kända runstenarna med Rökstens¬
runor, förutom Rökstenen, återfinnas i Kälvesten, nu Y. Stenby s:n,
Aska h:d, i Skärkinds s:n i häradet af samma namn, å kyrkogården i
Slaka s:n, Hanekinds h:d, samt å en berghäll vid Tngelstad i östra Ene-
by s:n, Bråbo h:d.
Rökstenen, befintlig i Röks s:n, Lysings h:d, är den utförligaste,
viktigaste och egendomligaste af alla runinskrifter, hvilka äro funna å
något jordfast minnesmärke, och kan sålunda med skäl kallas världens
märkligaste runsten.
Tidigare var stenen inmurad i tornmuren vid Röks kyrka, så att
endast framsidan var synlig. Stenen väckte tidigt uppmärksamhet, och
redan år 1664 offentliggjordes en teckning af densamma. År 1862 ut-
togs stenen ur muren och restes å kyrkogården. Af ljusgrå, finkornig
granit, har den öfver marken en höjd af nära 2,5 meter. Bredden är
ungefär hälften af höjden men afsmalnar något uppåt. Den är öfver-
allt betäckt med runor, äfven på öfversidan.
Inskriften är emellertid icke ristad endast med kortkvistiga runor
eller Rökrunor utan därtill med olika skriftarter, nämligen med de
äldre runorna, sex olika slag af lönnrunor och skifferskrift, hvilket
gjort den mycket svårtolkad. En svårighet har äfven varit, att orden
icke äro skilda från hvarandra.
De mest framstående runforskare hafva sysselsatt sig med densamma
och gifvit viktiga bidrag till tydningen. Redan på 1830-talet sökte
J. G. Liljegren i sina Runurkunder visa, huru orden skulle afdelas.
Ar 1844 gjorde U. W. Dieterich i Runen-Sprach-Schatz anmärkningar
om vissa ords betydelse. Hans Hildebrand var den förste, som i sitt
arbete Svenska folket under hednatiden (1866) på ett lyckligt ehuru
ofullständigt sätt började tolkningen af den märkliga stenen, hvarefter
Sophus Bugge tog vid och är den, som särskildt och under längre tid
ägnat sig åt utforskande och tolkande af densamma. Han började sina
forskningar och undersökningar redan i början af 1870-talet och åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
