Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - Runinskrifterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUNINSKRIFTERNA. 81
Vilrannds älskarinna, är konung i Reidgotaland. Att östgötarne ännu
på 900-talet — Rydberg anser stenen vara från detta århundrade —
ansågo sig som reidgoter bevisar Rökstenen. Det krigsfolk, hvarmed
Lodbrokssönerna hemsökte England, var, enligt Fornaldarsagan, sam-
ladt i Danmark och Götaland.
Samma förf. säger på ett annat ställe: »Enligt Rökstenen voro Varin
och hans genom holmgångar, en mot två, så ryktbare son konungar i
Reidgotaland, hvartill runristaren säkerligen räknat Östergötland och
förmodligen hela Götaland.»
Bland olikheter emot andra förf., hvartill Y. R. kommit vid läs¬
ningen af inskriften, må här nämnas, att han på ett ställe läser: »Fyen
vunno de», hvarvid tillägges, att »då inskriften förut talat om Seland,
bör det icke förvåna att här finna Fyen». Ristaren finner R. angifva
sig som »Bjare runoman, helgedomsföreståndare», och då R. vidare på
ett ställe läser: >Oden välsigne (främje, förkofre) eder», säges, att vi
här kanske »ha en formel, hvarmed hednaprästen välsignade menig¬
heten».
O. von Friesens tolkning (Sv. tuiistföreningens årsskrift 1906 samt i
»Runorna i Sverige») söker visa, att ordet »uarin» (Varin) icke betecknar
faderns namn, hvilket han åter finner i »biari». »Det är Biari alltså»,
säger v. F., »som utfört vården öfver sin son Våmod. Det är han, som
med stolt själfkänsla visat samtid och eftervärld, hvilken djup och om¬
fattande kunskap han ägde i forntidens och dåtidens runlist», och von F.
antyder, att runstenen mindre är en minnnesvård öfver den döde sonen
än öfver ristaren-fadern, samt anser därjämte, att runomästaren förtäljer,
hvad han har att säga för allt folket (allmogen) (eller möjligen: för
mannen, som bor i högen, d. v. s. den döde).
En annan förf., R. Nordenstreng (tidskriften Ord och Bild, 1912)
anser, att runomästaren icke enligt den vanliga framställningen vän¬
der sig till »folket», då detta skulle vara orimligt, enär de konstiga
runorna måste ha utgjort en gåta äfven för 800-talets svenskar. Han
tyder ordet i fråga som »Ygg», ett binamn till Oden, runomästaren
öfver alla.
X:s utsago, att denna runinskrift för 800-talets svenskar var en
gåta, synes ganska antaglig (se ofvan sid. 73). Men med skäl kan man
då fråga sig, hvarför Rökstenens runomästare ristat sina runor så, att
de för samtiden voro obegripliga, liksom de för efterkommande varit
och delvis ännu äro en gåta. Månne icke runristarens afsikt härmed
varit att genom det hemlighetsfulla och oförståbara i skriften ingifva
en viss magisk verkan och på så vis skydda graffriden från såväl
ondskefulla människors sida som från en tänkt illvillig öfvernaturlig
makt.
Sistnämnde förf. prisar i öfrigt det folk, »som frambragt ett sådant
storslaget mysterium, ett mysterium, som i all sin dunkelhet är en
strålkastare öfver ett tidehvarfs och ett lands kultur».
♦i —130727. Ridderstad, Östergötlands historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
