Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - II. Folkungatiden - 4. Heliga Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKUNGATIDEN. 141
jubelåret 1350 samt år 1369 sönerna Karl och Birger, den senare för
andra gången görande besök i Rom.
Det omtalas, att då Birgitta med sina söner gjorde ett besök hos
påfven, skall Birger, som var af allvarligare natur än Karl, varit höf-
viskt men enkelt klädd, under det Karl bar en klädedräkt i enlighet
med det tyska mod, som inkommit i Sverige. Hans bälte var behängdt
med bjällror, och hans kjortel bestod af hermelinskinn, hvilka verkade
som lefvande djur. Förmodligen voro de uppstoppade. Hvartannat
hängde med hufvudet ned och hvartannat med hufvudet upp, alla med
förgylld klocka om halsen och guldring i mun.
»Du är din moders barn», sade påfven till Birger, men till Karl
sade han: »Du är ett världens barn.»
Då Birgitta under knäfall bad påfven om syndernas förlåtelse för
sina barn, svarade påfven: »Att bära denna tunga klädnad är synda¬
bot nog.»
»Helige fader», bad då Birgitta, »skilj honom från synden. Jag
skall skilja honom från bältet.»
Om man äfven i Rom gaf Birgitta sin vördnad, så var det dock
icke alltid och i alla hänseenden, som hon tillfredsställde romarne.
Hennes ärelystnad och begäret att blanda sig i alla förhållanden, hen¬
nes verop öfver att allt icke var som det borde i Rom, hennes hot med
sina syner och hennes angrepp mot påfvarne m. m. gjorde, att de and¬
lige började tröttna på henne. De gåfvo henne namn af galning och
tiggerska. Hon förekom nämligen ofta vid gator och torg tillsammans
med andra tiggare och mottog allmosor. Dylikt tal spred sig till fol¬
ket, och hon började kallas häxa och kätterska. Röster höjdes för att
hon som sådan skulle brännas. Och det var endast genom sin slughet,
som hon vid ett tillfälle undkom folkets raseri.
Birgitta lämnade nu för en tid Rom. Hösten 1369 begaf hon sig
till Neapel, följd bl. a. af sina tre barn.
Efter sin återkomst till Rom erhöll Birgitta den 5 aug. 1370 påfvens
tillstånd att grunda ett munk- och nunnekloster i Vadstena.
Ar 1371 företog Birgitta en ny vallfärd, den länge efterlängtade till
Jerusalem, för att knäböja vid Kristi graf samt för att se de platser,
där Jesus verkat och lidit.
Äfven denna gång företogs färden, som det sades, på grund af er¬
hållen uppenbarelse därom. Kristus hade sagt: »Jag mäter timmar och
vägar samt lifvets vansklighet och årens skifte. Därför säger jag
stundom: ’Stå upp och bed’, och stundom: ’Gån ut och skynda eder’. Och
nu säger jag dig, medan tid är, att du skall begifva dig till Jerusalem.»
Birgitta undskyllde sig med sin svaghet och ålder, men Kristus
sade då: »Jag är naturens skapare. Far därför! Jag skall gifva styrka
och nödtorftiga ting under vägen. Jag skall leda dig fram och åter
från denna stad.»
De togo vägen öfver Neapel, där de emottogos af drottning Johanna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
