Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - II. Folkungatiden - 4. Heliga Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 FOLKUNGATIDEN.
som säges — med hvad grad af sanning lämnas osagdt — fattat kärlek
till den ståtlige riddar Karl, med hvilken hon ville gifta sig. Hade
detta gått i fullbordan, hade det blifvit ett dubbelt äktenskapsbrott,
ty Karl var redan gift i Sverige, och Johannas tredje man lefdeännu.
Birgitta bad innerliga böner, att drottningens planer skulle gå om
intet. Och så skedde, ty Karl insjuknade och afled den 9 mars 1372.
Birgitta tackade Gud, att sonen blifvit räddad från synden och den
eviga döden. Riddar Karls begrafning försiggick genast. Birgitta
följde sin son till grafven utan någon klagan, utan några tårar, och
redan den 11 mars afreste hon följd af sina två barn m. fl. till det
Heliga landet.
I Jerusalem blef Birger riddare af den heliga grafven, en sällsynt
och högt ställd utmärkelse. Birgitta fästade vid grafven själf riddar-
svärdet på sonen. I september företogs återfärden, men Birgittas hälsa
var då bruten. Under återfärden stannade hon å Cypern. Såväl här
som i Neapel utfärdade hon sina straffdomar, och från sistnämnda plats
sände hon biskop Alfons for att till påfven framföra varnande uppen¬
barelser. Återkommen till Rom, afled hon i en ålder af 70 år den 23
juli 1373, ovisst antingen i det bredvid kyrkan S. Lorenzo in Pani-
sperna belägna klarisseklostret eller i det hus vid Piazza Farnese, som
1383 gafs till Vadstena kloster och sedermera blef det s. k. Birgittas
hospital. Hennes sista tankar rörde sig kring Vadstena kloster, den
skapelse, som så mycket bidrog att med ära föra hennes namn till
eftervärlden. Äfven nu talade, enligt hennes utsago, Kristus till henne
och sade: »Gå nu fram och gör dig redo, ty nu är den dagen inne,
då jag lofvat att du skall klädas och vigas till nunna inför mitt al¬
tare. Du skall nu icke allenast vara min brud utan jämväl nunna
och moder i Vadstena, där din lekamen skall taga stad.»
Efter Birgittas död var tillströmningen till hennes bår i S. Lorenzo
in Panisperna-kyrkan så stor, att begrafningen först på tredje eller
fjärde dagen kunde anordnas. Den 27 juli nedlades liket i en träkista,
som betäcktes med kläde och förseglades af den aflidnes son m. fl., hvar-
efter kistan nedsattes i en marmorsarkofag, »ett hedniskt arbete från 4:e
århundradet». Den ena armen jämte flera andra delar afskildes från
skelettet och behöllos som reliker i kyrkan samt lades i den nyss¬
nämnda sarkofagen, som därefter ett par gånger fått skifta plats.
Hvilka dessa »andra delar» voro, nämnes icke. Först år 1574 omtalas
relikerna vara nio, hvilket stämmer med det nuvarande antalet. Under
tidernas lopp hafva relikerna flera gånger blifvit rubbade och skingrade
åt skilda håll.
Några andra minnen — klädespersedlar — förvaras äfven af klaris-
sorna och anlitas af sjuka, hvilka genom beröring med dem enligt utsago
kunna återvinna hälsa.
Från annat håll berättas, att i Courson-les-Carriéres i departementet
Yonne i Frankrike i därvarande kyrka skall finnas Birgittas kranium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
