Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - III. Östgötalagen - 1. Kyrkobalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTGÖTALAGEN. 151
3 spann hvete, 1 tunna råg, 1 tunna korn, 4 tunnor hästkorn, 2 lass
foder, 3 pund smör, 4 pund fläsk, 1 nöt af 1 marks värde, 12 höns och V*
pund vax. Yid fastetid, då kött eller smör icke fick ätas, skulle mot¬
svarande kvantitet fisk lämnas.
Vid prästval uppsatte bönderna förslagsvis tre, af hvilka biskopen
valde en. Klockaren valdes af bönderna. Efter valet lämnade bön¬
derna kyrknyckeln till prästen, som i sin ordning lämnade den til1
klockaren. Afven två kyrkvärdar funnos.
Af prästens göromål nämnes, att han hade skyldighet att bo vid
bostället, sjunga i kyrkan ottesång, mässa, aftonsång o. s. v. Blef det
mässfall å högtidshelgdag, skulle prästen böta tre mark till socknen,
såvidt han ej var sjuk eller kallad till biskopen. Sjuknade bonde,
skulle prästen efter bud skrifta och »olia», d. v. s. gifva smörjelsen.
Men om ett barn skulle döpas samtidigt, skulle dopet såsom viktigare
ske först. Om prästen utan laga förfall ej gaf skriftning, skulle han
böta tre mark till bonden.
Klockaren var skyldig bära bok och stol i socknen med prästen.
Dog bonde, skulle prästen viga liket och vaka en eller flera nätter hos
den döde mot en örtug för hvarje natt öfver den första. Försummade
prästen viga liket, fick han böta, och efter tre dygn ägde arfvingarne
att saklöst själfva jorda den döde, men fördes liket bort före denna
tid ovigdt, fingo de böta tre mark till ägarne af den mark, öfver hvil-
ken det ovigda liket fördes. Prästen skulle följa liket och inviga grif-
ten, hvarvid en själamässa sjöngs. Dylika sjöngos åter efter en vecka,
ånyo efter en månad och slutligen efter ett år. Vid hvarje mässa off¬
rades trettio ljus eller trettio penningar.
Klockaren var skyldig ringa vid gudstjänstens början. Om klockans
band lossnade, skulle klockaren tre söndagar stå i kyrkdörren och där¬
om lämna underrättelse. Om klockan föll ned, sedan klockaren fullgjort
denna sin skyldighet, samt slog ihjäl klockaren, fick socknen böta tre
mark till arfvingarne. Endast klockaren fick ringa, såvidt icke någon
ville kalla på prästen eller klockaren eller tillkännagifva, att elden
var lös.
För sin tjänst ägde prästen uppbära tionde. Då bonden skar sitt
korn, skulle hvar tionde rök afsättas. Vid bärgseln fick prästen från
åkern taga en tredjedel af de afsatta rökarna, och när bonden tröskat
de återstående två tredjedelarna, fick han behålla halm och agnar som
arbetslön, under det säden af detta skiftades i tre delar, en åt kyrkan,
en åt biskopen och en åt de fattige.
Fanns det husmän, d. v. s. sådana som ej ägde del i byns jord,
inom socknen, hade de att vid påsken gifva prästen åtta penningar.
Klockaren ägde äfven rätt till något säd.
Om vägfarande svårt sjuknade i en socken, skulle den bonde, hos
bvilken den resande bodde, tillkalla prästen, som skulle bikta och smörja
honom samt sedermera begrafva liket. Kom icke prästen, skulle bon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
